Etikett: vårkänslor

Vårkänslor i vykortet

Av , , Bli först att kommentera 55

Nyss satt jag med min lurvige vän och tittade ut genom fönstret på  det säkraste vårtecknet av dem alla. Herr och fru Stare som äter upp sig av fjolårsbosset för att orka med kärlekslivets alla energikrävande turer. Leo darrar av upphetsning och skulle nog hemskt gärna kasta sig efter dem som den fågelhund han ju är.

För övrigt kan man se lite andra olika främmande eller välbekanta silhuetter av ekipage som beger sig ut på tur.  Herr och fru Spade t e x kan man se färdas över Tjaktjaure med spaden som ständig accessoar på sitt ekipage. Herr och fru Isborr är ett annat exempel. 

Längs strandkanten irrade tidigt i morse en morgonpilsk ripptupp som helt orädd ropade efter sitt hjärtas dam. Rävarna har också något på G.

Det är inte utan att man själv känner hur aktiviteten stiger kring polcirkeln, börjar svassa omkring i bästyllebyxorna och utstöta små kuttrande läten som motvikt till min hemska morgonhosta. Hur detta kommer att tolkas och mottagas av R återstår att se…

Vårkänslor redan!!

Av , , 2 kommentarer 44

Laxgratäng och kaffetår vilar skönt på kistbottnen denna trettondag. På tv:n rullar vinterstudion. Snön hänger i luften och det är lite grått och disigt. Några av våra gäster är ute med sina hundspann ännu fast skymningen börjar lägga sin ljusblå skugga över folk och fä. Somliga har redan vårkänslor, nämligen Leo som känner vittringen av en löptik och gråter olyckligt.

Julsakerna har uppsamlingsheat på köksbänkens perrong inför vidare resa in i silkespapper och lådor. De ser faktiskt lite vilsna, bortkomna och bleka ut där de står i små omaka grupperingar. De som nyss var färgstarka, självklara och spred julstämning överallt. Julstämningen är plötsligt som bortblåst även om julstjärnorna och adventsstakarna får dispens att stå en vecka till. Det blir för traumatiskt annars – att skiljas från allt på en gång.

Tankarna går till nära och kära och någonstans poppar en svag minnesbubbla upp relaterat till trettondagshelgen. I en av storasyster Ellens Lotta-böcker erinrar jag mig en tretttondagsfest som jag genom fantasins läslinser målade upp till något alldeles fantastiskt. Kanske dags att läsa Lotta-böckerna igen…… Nej förresten…. Gamla skira drömmar och fantasier ska man inte spräcka och förminska genom att ta fram och läsa genom medelålderns ärrade och luttrade  glasögon. De ska nog förvaras och försiktigt sättas på piedestal i dagdrömarnas tittskåp och i fantasins luftslott – att betraktas på tids avstånd. Tänk om man för en sekund kunde återskapa förmågan att fantisera igen, som när man var ett litet barn.

 

Snömos

Av , , 7 kommentarer 68

Lite onödigt eller hur? Visst hade vi klarat oss med de vitvaror från ovan som vi redan fått? Jag känner mig i allafall nöjd utan mer snö och ser hellre fram emot sol, takdropp och vårkänslor. Ny vecka, nya utmaningar och R och jag har beslutat att fortsätta på den inslagna vägen med lchf. Det känns aningen för bra för att ge upp. Min mellersta "byrålåda" känns något mindre utdragen än tidigare och vågen pekar nedåt. 

R är uppbragt på morgonen. Vågen visade mer än den gjorde i gårkväll när han vägde sig. Vi tror inte att han varit sömngångare och gjort nattliga räder i kylskåpet, så frågan är hur i fridens dagar detta kan ha gått till. Har du något förslag?