Hösten smyger i vrårna…

Hösten smyger i vrårna.

Nåja, smyger är kanske inte rätta uttrycket längre. Men att säga att “I september är sommaren mogen” börjar känns lite ansträngt, då höstfärgerna sprakar och ett och annat höstregn vill säga sitt. Kanske är det dags att förstå att hösten mognar alltmer, och tacka och ta emot för det positiva dess rika skördar har att ge – på olika sätt.

“Lär mig att älska – Ditt sätt att skörda” skrev Ylva Eggehorn i en dikt om hösten, riktad till Gud. Det var efter en mycket blommande sommar i Tiveden. Sommaren började ta slut och vi, som tillbringat sommaren tillsammans, skulle skiljas åt olika håll i landet och världen.

Dikten börjar med “Så samlar du sommaren till några strån i mitt fönster. Himlen återtar sina positioner. Höst är en tid för besinning…”

Varje höst dyker de här raderna upp i mina tankar. Och visst är det lite så – att man reflekterar och tänker efter lite extra på hösten. Tillvaron blir som regel lite lugnare, fast det kanske borde vara lite tvärtom. De flesta har ju trots allt haft semestrar och sommarlov och så, menar jag. Och nu börjar jobbet, skolan, kurser och aktiviteter av allehanda slag.

Men på något sätt är det som om den klara, sköna höstluften och naturen som långsamt blir kalare skärper och fördjupar tankarna. “Vart förde du mig i det blommande överflödet” fortsätter Ylva Eggehorn sin dikt. “Om inte till en fattigdom. Som skulle lära mig att ta allt ur Dina händer.”

Det finns så många lärdomar och olika slags skördar om hösten. “Höst är en tid för besinning”!