Om vad en bild kan förmedla…

Av , , Bli först att kommentera 0


“En bild säger mer än 1000 ord!” Såvisst som det är sagt, och på  gott och ont! Positivt om bilderna stämmer med verkligheten, men knappast bra om de förmedlar något som inte stämmer.

Med dagens alltmer avancerade bild- och foto-teknik finns det all anledning att granska lite extra kritiskt! För det är så lätt att ta till sig det budskap som bilder förmedlar. De stannar lätt kvar på näthinnan, smyger sig in där antingen vi vill eller ej.

Minns när sonen i ringa ålder läste en barnversion av Nya testamentet, och kom med den spontana frågan – “Tvättade de aldrig sina kläder på den tiden?” En berättigad fråga då Petrus (tror jag att det var) hade samma kläder på varje bild, även om de illustrerade olika händelser i hans liv. Själv bytte ju både han och personer i hans omgivning betydligt oftare än så.

Ett annat barn i dagisåldern reflekterade över hur tråkigt det måste varit förr i världen, eftersom det inte fanns några färger. För det såg man ju på gamla fotografier – hela världen var bara svart-vit. (Ibland tänker man inte på att berätta för barn, sån´t som vi vuxna tar för givet.)

Tänker också på den uppsjö som finns med illustrerade bilder av vad man förr kallade “apmänniskor”. (Numera heter det hominider eller homininer. Det finns en gradskillnad däremellan, men lite för krångligt att gå in på i ett enkelt blogginlägg.) Fastän det inte finns ett endaste belägg för att “apmännsikor” faktiskt har funnit. Det enda man hittat är fossil efter antingen apor eller människor. Och det borde man ju lätt kunna illustrera, utan att blanda ihop dem på bilderna.

En viss förbättring har dock skett, det måste medges. Numera illustreras exempelvis Neanderthalmänniskan som den vanliga människa, som en massa samstämmiga fynd visar att hon var. Kanske barnbiblarnas illustratörer också kan börja teckna fram lärjungarna i lite olika kläder. Hur ofta de nu tvättade sin mantlar, kan man kanske i och för sig fundera över. Men det kan ju vara bra om barn förstår att de fanns en viss hygien även i forna dar.

Bilden nedan illustrerar aposteln Paulus. Det är en modell som man byggt upp på ett museum, och visar hur man just på detta museum tänkte sig hur han såg ut då han satt och skrev sina brev. Ofta skrev han då han satt fängslad, antingen i husarrest eller under hårdare villkor.

Huruvida han han höll sin livklädnad så vit och fin som på bilden, även under sådana förhållanden, kan man  kanske fundera över. Men jag förmedlar ändå bilden!

Bli först att kommentera

Gjort och ogjort

Av , , Bli först att kommentera 0

Deltog i somras på ett seminarium, där föreläsaren sa – “Om man gör nå´nting så blir det nå´nting. Och gör man ingenting så blir det ingenting.”

Visst låter det enkelt? Nästan som om det inte behövde sägas ens. Seminariet handlade om relationer, människor emellan i olika sammanhang. En uppmaning om att göra något i tid om man märker att det knakar. Men också om att inte ge upp, även om relationerna och vänskapsbanden ser ut att helt rämna sönder.

För lika lätt som det låter är det inte alltid. Men ack så sant! Likadant i det praktiska. Om man exemepvis har en stenar till en mur, men inte bygger med dem. Då bildar de bara en hög med stenar – som väntar på att bli någonting! Och till dess ligger dem där…

 

 

Bli först att kommentera

Att gilla prickigt

Av , , 1 kommentar 0

Funderar ibland varför man gillar vissa saker. Jag menar sånt där man lika gärna kunde gilla något annat.

Som exempelvis att jag är så förtjust i prickigt. För om man ser det ur praktisk, eller bekvämlighetssynpunkt kunde jag ju lika gärna gilla rutigt, Och rutigt kan väl visst vara fint ibland, men det säger mig inget särskilt. (Och randigt ännu mindre.) Som prickigt gör – det talar djupt in i mina känslor.

Eller saker i plåt och emalj. Tänk bara alla plåtburkar! En massa olika att byta med vid olika årstider, eller bara byta för att man vill plocka fram nya.

I vetenskapsrapporterna handlar det ofta om att man gillar något, eller har ett särskilt beteende, från den tid ens förfäder sägs ha tillbringat på afrikanska stäppen. För att det där fyllde en viss funktion. Aldrig hör man att det skulle bero på något från far- och morföräldrarnas tid. Inte ens från den tid då vallonerna invandrade till Sverige någon gång under 1600-talet. Ja, flera av oss sägs ju härstamma från dem, hur väl det nu stämmer.

Är det kanske för kort tid måhända, måste vårt beteende, våra känslor och – vad vi tycker om – ha lagrats under några miljoner år för att få sin rätta utformning? Men några prickiga plåtburkar fanns knappast på Afrikas gräs-slätter, så den teorin verkar inte stämma. Ärligt talat tror jag inte ens på teorien att mina förfäder drog omkring där på slätten.

Och inte tror jag heller att jag gillar prickigt för att ev min mormorsmorsfarmor skulle ha gillat det. Men varför jag gillar det – eller plåtburkar, emalj och en hel massa annat – vet jag inte. Men fint är det!


1 kommentar

Framtid avslöjar forntid

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är ofta när man gräver för framtiden, som forntiden kommer fram. Så var det nyligen i Mexico, när man började gräva för att bygga en anläggning för återanvändning av avloppsvatten.

När man kommit ner till ett djup av ca 20 meter hittades hundratals ben av av så kallade “istidsdjur”. Det rörde sig bland annat om ben från mammutar,  mastodonter, bältor, kameler, hästar, bison och hjortar.

Vi har själva just köpt flera fossil från samma tidsepok, den som kallas pleistocen. Fast våra kommer från norra Florida. En del av dessa fossil är desamma som en del av dem i Mexiko. Men det kom även en del andra med. Det är bland annat ben från tvättbjörn, orm, krokodil, kanin och kalkon.

Hela Floridas berggrund är förresten fylld med fossil. När vi var där, för några år sedan, noterade vi att husväggar, murar och annat var fullproppade med fossil. Och vad ska man annars bygga med, när det är detta byggmaterial som finns för handen.

Framtiden avslöjar forntiden, vilket behövs i nutiden!

(Källa till fynden i Mexiko –

http://phys.org/news/2012-08-mexico-wastewater-uncovers-ice-age.html)

Bli först att kommentera

Om gastropoders matvanor

Av , , 2 kommentarer 2

Läste idag om havssniglar. Att de har ätit på samma sätt i 500 miljoner år.

Det kan man se på fossila mundelar, som man hittat i Burgess Shale, en berömd fyndplats för fossil uppe i Klippiga bergen. Fossilen därifrån kommer från djur som levt nere på havsbottnen. Sen har havsbottnarna pressats upp och bildat höga berg. Och kvar i bergen ligger det fullt med fossil, bland annat de här omtalade havssniglarna.

Fast de 500 miljoner åren kommer från en beräkning, som gjordes inne på ett kontor. Det var också ganska länge sedan, men inte riktigt lika länge. Nu har det varit på tal ett tag att man tänker räkna om åldern, men det är ganska mycket jobb med det.  

Personligen är jag böjd att tro att dateringen inte riktigt stämmer. Det man säkert kan veta är att de fossila sniglarnas mundelar ser likadana ut som på de havssniglar som lever idag. Sniglarna tillhör en större grupp mollusker, eller blötdjur. Gastropoder heter det på latin. Nå´n mer som tycker det låter lite mer sofistikerat än både sniglar och blötdjur?


Källa: http://phys.org/news/2012-08-mouths-molluscs-ancient-snail.html

 

2 kommentarer

I september är sommaren mogen!

Av , , Bli först att kommentera 1

Sista dagen på sommaren säger en del om igår. Det säger inte jag! Jag säger som en jag hörde någon säga en gång, att “I september är sommaren mogen”.

Vissa saker minns man så tydligt. Som den här stunden när en kvinna jag kände sa de här orden. Det var en tämligen monfri dag och luften var så där hög och klar, som den kan vara i just september. Faktum är att jag minns precis var vi stod, ute på en gårdsplan i Östergötland. En del ögonblick i livet är så där. De stannar som en tavla i minnet, som vi kan ta fram och titta på ibland.

Jag minns hon som sa det också. Jadwiga Biernacka hette hon, läkare och författarinna, född i Polen i början av 1900-talet. Även om det här var några år sedan, så var hon inte alldeles ung. Det var däremot jag. Men vi hade en så fin vänskap, ett slags själarnas sympati – “kindred spirit” för att tala med orden från Anne of Green Gables.

Så – varje år i september minns jag henne och tänker jag på vad hon sa om september, att sommaren är mogen. Och bestämmer mig för hennes september-syn. Sen må det regna vissa dagar (som idag), men vi har en hel månad med mogen sommar framför oss. Det ser jag fram emot!

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter