Invandrartankar!

Av , , Bli först att kommentera 1

För tidigt att lägga ut en julbild? Ja, egentligen tycker jag det också!

Men med tanke på alla invandrartankar och tyckande så kom det för mig ett par tankar jag delar redan nu. Tänker på att Jesus “invandrade” hit till jorden från det himmelska. Och på att Maria och Josef fick lov att fly med honom till Egypten, där de levde som flyktingar under några av Jesu tidiga år. Om nu Egypten stängt sina gränser, hade då Herodes fått fatt på Jesus, eller vad hade hänt?           

Och läser man Josefs stamtavla så hittar man tillbaka till kvinnan Rut, som har en egen bok i Gamla Testamentet. Hon var en invandrarkvinna från Moabs land, som kom till dåvarande Israel i sällskap med sin svärmor Naomi. Om Rut vägrats inträde till Israel, hade då historien sett annorlunda ut?

Tänk om det varit Sverige de velat komma in i. (Jag vet – Sverige fanns inte då – men ändå!)

En massa tankar kommer, fast det är en bra bit till jul. Så det får bli lite tidiga bilder på köpet!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

”Daniel pratar inte”!

Av , , 2 kommentarer 2

 

Läste nyligen en bok som heter “Daniel pratar inte” av Marti Leimbach. Det är en roman om en liten pojke med autism, skriven utifrån mammans perspektiv.

Marti Leimbach skrev boken när hennes egen son fått samma diagnos. Hon skriver på omslaget att det är en väldigt personlig berättelse, som blandar hennes verkliga liv med en fiktiv historia.

Och man känner då man läser att det finns en verklighet bakom. Den sträcker sig ut och griper tag, åtminstone om mig när jag läser boken. Och jag tänker på hur viktigt det är, om vi möter barn som vi tycker beter sig lite besynnerligt ibland, att vi tänker till lite extra. Eller kanske bara ser dem på affären där vi handlar. Vi vet ju inte anledningen till deras beteende. 

Kanske har de problem, av ett eller annat slag, som varken de eller deras  föräldrar rår över? 

Kanske gäller detta även ibland med vuxna?

2 kommentarer

Förändringar! Om rosen, roten och framtidshopp!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Den fanns förut - 

 Nu är den inte mer!

Men – då den började som en lite krukros och har blommat ute ett år tidigare ska den nog blomma igen.

Bara roten är kvar – fastän den inte syns är det ändå den som gäller!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Som om han inte fanns!

Av , , 2 kommentarer 1

Läste aldrig “Pojken som kallades Det” av Dave Pelzer!

Har dock nyligen läst fortsättningen “Pojken som inte fanns”. Funderade hela tiden om det verkligen var en biografi. Dels utifrån sättet den var skriven på, och dels att man försökte hoppas att den inte var sann.

När man läste efterskrifterna förstod man att den tyvärr är sann. Dave Pelzer är nu vuxen, mår bra och föreläser om barnmisshandel och familjer i kris. Det är USA det handlar om här, och man hoppas att förhållanden och myndigheternas sätt att agera har ändrats. Det mest chockerande är dock att den värsta misshandeln och avståndstagandet kom från pojkens egen mor. Och hans far hade tydligen inte så mycket att sätt emot. Hur kan det bli så?

Att det ändå gick bra för denna pojke till slut får nog tillskrivas att det mitt ibland svårigheter fanns vuxna som brydde sig – på riktigt! Att bry sig på riktigt gör som oftast skillnad, förr eller senare.

2 kommentarer

Sin gilla gång…

Av , , Bli först att kommentera 0


Just nu går tiden “sin gilla gång”! Vad nu uttrycket “sin gilla gång” egentligen står för.

Idag har det dock inneburit för undertecknad att den “gillat” sig fram på “Den förhistoriska världens” kontor. Jobbat ifatt en del av sånt jag ligger efter med – varför blir man alltid efter, fastän man försöker ha bra rutiner?


På kortnyhets-sidan gjorde jag klart en om anknäbbsdinosaurernas, så utomordentligt motståndskraftiga tänder. De var verkligen super – hade sex olika tandvävnader, till skillnad mot andra reptils tänder som har två o däggdjuren som har fyra. Dessutom var deras tuggrörelser ovanligt komplexa, såväl upp och ner, som i sidled, samt fram och tillbaka. Och många tänder hade de också, upp till 1400 kunde det röra sig om, vilka byttes ut kontinuerligt. Ja, födan de tuggade i sig från forntidens väldiga skogar kunde vara både seg och hård, så nog behövdes det alltid.

Sparade några nypublicerade vetenskapslänkar att skriva nya “kortisar” utifrån. Bland annat en om “förhistoriska” kineser som idkade jordbruk långt innan jordburket började blomma i Kina, så att säga. (Konstigt uttryck det här med förhistoriskt, hur kunde saker ske innan historien – innan de hände, eller…) Och så en där det hävdades att gåtan med monarkfjärilens migration var löst. Ska man tro på det? Det har ju tidigare kommit så många forskningsstudier om dessa fjärilars migration, där man bara kunnat se vissa delar av mysteriet.

Se, nu har jag bara hunnit skriva om ett par olika saker av allt smått och stort jag hunnit under dagen. Och kanske inget av det hade med “tidens gilla gång” att göra. Kanske den gilla gången har mer att göra med allt gör utan att riktigt tänka på det. Som att hämta in posten, gå igenom sånt som hamnat på skrivbordet, kollat mailboxen o aviseringar på fb, och så vidare…

Eller handlar det om tiden själv som tickar på utan att man kan göra så mycket åt det? Att träden avlövas alltmer, att det låg ett vitt snötäcke på marken, som sedan smälte bort i solskenet. Kanske bara att det mesta var som vanligt och att inget oväntat inträffade?

Visst är det roligt när nya, oväntade saker händer. Eller att vi startar upp nya saker vi själva planerat in. Men det känns ändå lite tryggt och skönt när “tiden går sin gilla gång”. Även om jag inte riktigt vet vad uttrycket egentligen står för!

Bli först att kommentera

Hösten vandrar vidare…

Av , , Bli först att kommentera 0

Hösten vandrar vidare…! Nyss skiftade de flesta löv över i sina höstpraktfärger. Nu ligger de  redan på marken. Ja, inte alla förstås, men väldigt många av dem. Flera grenar är redan alldeles kala.

Och luften runtomkring den – ja, den står liksom stilla. Som att den lite håller andan. Likt löven som singlar till marken och lägger sig till ro. Hösten känns alltid så stilla, mer än andra årstider. Åtminstone känns det så i naturen. Men kanske är det bara en känsla man har? För trots allt så vandrar ju hösten vidare…

Och det känns ganska rofyllt och skönt!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Om stegomastodonter med flera…

Av , , Bli först att kommentera 1

P1010107.jpg,stegodontTänk så mycket elefantdjur det fanns i forntiden! Inte bara stegodonter och mastodonter, utan också stegomastodonter. Plus mammutar och andra, i en hel massa olika storlekar.

Fast i grund och botten verkar det röra sig om samma grundtyp av elefantdjur, eller möjligen ett par stycken. (Den asiatiska elefanten har exempelvis genom DNA-analyser visat sig närmare släkt med den nu utdöda mammuten än med den nutida afrikanska elefanten.)

Sen har de anpassat sig på lite olika sätt beroende på klimat och miljöer. En del blev ullhåriga på grund av istidens kyliga klimat, medan andra blev osedvanligt små, på grund av det karga klimatet på isolerade öar. För att nämna ett par exempel.

Idag finns bara “vanliga “ elefanter kvar – plus några i en isolerad dal i Nepal som ser ut som stegodonter. Men eftersom stegodonten är utdöd sedan länge, så räknas den nutida i Nepal också som vanlig. Den “liknar” bara! (Se http://creation.com/lost-world-animals-found)

Det forntida elefantdjur jag egentligen vet minst om är stegomastodonten. Men jag hittade ett foto på ett skelett från en sådan vi tog på ett besök på Smithsonian Museum i Washingon DC, USA. Så – de bör ju ha funnits, de också!
(Övre bilden Mastodont, och undre bilden Mammut. Foton tagna på Carnegie Museum i Pittsburgh, USA. Översta bilden är på en Stegomastodont på Smithsonian Museum i Washington DC, USA.)

Om juicer, vargar och evolution!

Av , , Bli först att kommentera 2

Min man hade köpt en ny tropisk juice häromdagen. Det var så han sa när han satte den på bordet, och så stod det också på förpackningen.

Det var fint med den informationen, för när man drack av den kände man ingen skillnad mot andra tropiska juicer man druckit förut. Men kanske var blandningen ny för just det fabrikat som nu tillverkat den.

Fick mig att tänka på ett besök på La Brea Tar Pits i San Diego, USA. Bland alla sabeltandade tigrar och andra intressanta fossil fanns en massa kranier från vargar. Ja, kranierna täckte nästan en hel vägg, och de sades visa på vargens utveckling. (Hur lång tid det skulle tagit för sagda utveckling har jag tyvärr glömt.) Vi tittade och tittade, men kunde inte se någon skillnad på de olika skallarna.

Ännu mindre än på juicen faktiskt. För där kanske man ändå kunde märka en liten, liten skillnad. För var den inte något lite tunnare i konsistensen och lite skarpare i smaken? Beträffande vargarna så granskade vi dem inte i något mikroskop eller så, men någon liten skillnad borde vi väl ändå ha upptäckt?

Ibland är det svårt att tro på vissa saker – både när det gäller juicer och vargar!

(Uppstoppad varg på Silvermuseet i Arjeplog.)
 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Vadå reptilhjärna?

Av , , Bli först att kommentera 2

Så trött jag är på att höra om reptilhjärnan! Om hur den skulle vara orsak till en mängd olika saker. Som aggresivitet och annat dåligt beteende, alkoholvanor, sockerberoende och en hel massa annat.

Det där med sockerberoende läste jag i en bok som handlade om just sockerberoende. Det tycker jag är lite extra udda. Är reptiler kanske extra benägna på sötsaker? Kanske någon med  reptil som husdjur vet? Själv har jag fått en lite annan uppfattning om reptilers matvanor, även om det kan skilja från reptil till reptil. Eller menar man att forntidens reptiler var extra sötsaks-benägna, men nu ändrat sina matvanor.

Men det här med aggresivitet och dåligt uppförande är lite allvarligare. För om det nu beror på reptilhjärnan så reduceras det egna ansvaret. Det blir kanske inte så viktigt att be om förlåtelse om vi sårat någon under resans gång. Och att försöka skärpa till oss och försöka  uppföra oss lite bättre framöver – hjälper det om nu reptilhjärnan sitter därinne och styr.

Lite konstig biologisyn hur som helst. Att jag har en del av ett djur intransplanterad, som jag släpat med mig från en avlägsen forntid, och som sägs styra mina göranden och låtanden i vardagen.

Ja, jag vet att det jag skriver kanske inte stämmer till 100 % med hur evolutions-forskarna egentligen menar. Och ofta ser man att det blivit en klyscha man slänger ur sig i olika sammanhang, både beträffande sig själv och andra. Utan att egentligen tänka på innebörden i det man säger. Man kanske inte ens funderat på om man tror att det är sant!

Själv köper jag det inte! Är så glad för min alltigenom mänskliga hjärna. Vet att jag långt ifrån alltid beter mig korrekt, kan brusa upp och bli arg, vara ego med mera. Men det är alltigenom mitt eget fel, och när jag märker det tar jag gärna ansvar för det och ber om ursäkt!

Reptilhjärna – vilket snack!
 

(Foton: Familjens egna från Creation Museum i Kentucky, USA.)

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Om Mose och främlingar

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag gillar Mose! Som till exempel det han sa om främlingar. Att man inte ska förtrycka dem som bor ibland oss. Ja, han gick ännu längre – han sa att man ska betrakta dem som vanliga svenskar. Ja, till och med älska dem som sig själv! (3 Mos 19:33-34).

Nåja, han sa kanske inte just svenskar, och det han sa riktade han till Israels folk. Men jag är säker på att han sagt detsamma till oss, om han levt här och nu. Det står ingenting om varför “främlingen” bodde tillsammans med dem (eller vandrade, det här var ju ute i öknen). Vi vet  att “en blandad hop” av människor följde med Israels folk då de gick ut ur Egypten. Och sen kanske några slutit sig till dem under deras fortsatta vandring.

Kanske delade en del av dem inte Faraos politiska åsikter. De kanske flydde undan, eftersom långa fängelsestraff, tortyr och kanske även döden hotade dem. Några andra hade det kanske  fattigt och besvärligt, och hoppades på en bättre tillvaro i ett främmande land. Det kanske var så illa att hus och hem och det mesta de ägde förstörts i krig och naturkatastrofer. Ja, inte vet jag… För en del var det kanske bara äventyrslystnad?

Men Mose sa ingenting om anledningen till att man skulle behandla dem väl. Att de fanns där bland det egna folket verkade vara nog. Det borde vara nog även för oss, här i Sverige idag!

Vilken utmaning! Jag gillar verkligen Mose!


 


 

 

 

 


Bli först att kommentera
Etiketter:
Arkiv
Etiketter