Som om han inte fanns!
Läste aldrig “Pojken som kallades Det” av Dave Pelzer!
Har dock nyligen läst fortsättningen “Pojken som inte fanns”. Funderade hela tiden om det verkligen var en biografi. Dels utifrån sättet den var skriven på, och dels att man försökte hoppas att den inte var sann.
När man läste efterskrifterna förstod man att den tyvärr är sann. Dave Pelzer är nu vuxen, mår bra och föreläser om barnmisshandel och familjer i kris. Det är USA det handlar om här, och man hoppas att förhållanden och myndigheternas sätt att agera har ändrats. Det mest chockerande är dock att den värsta misshandeln och avståndstagandet kom från pojkens egen mor. Och hans far hade tydligen inte så mycket att sätt emot. Hur kan det bli så?
Att det ändå gick bra för denna pojke till slut får nog tillskrivas att det mitt ibland svårigheter fanns vuxna som brydde sig – på riktigt! Att bry sig på riktigt gör som oftast skillnad, förr eller senare.
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
