Den traditionsenliga skolavslutningsdiskussionen!

Av , , Bli först att kommentera 1

Så var det dags igen! Den sedvanliga diskussionen som dyker upp vid varje terminsavslut. Snart lika traditionell som själva skolavslutingarna. Jag menar den om kyrkans vara eller icke vara. Om hur mycket psalmsång med mera det får vara, och om ordet Gud över huvud taget får nämnas.

Såg en lärare som uttalat sig att det står i läroplanen att eleverna ska lära sig psalmer. (Har inte kollat, men gissar att hon som lärare har koll.) Hon undrade hur de ska lyckas med detta om de inte får sjunga några? En ganska så berättigad fråga.

Men Jan Björklund tycker tydligen att de får. Han lär till och med tycka att julevangeliet ska få finnas med vid skolavslutningen i kyrkan. Så att eleverna vet varför vi firar jul! Och han är ju skolminister, så det måste väl räknas. Även om skolverket, enligt Björklund, tyder skollagen lite nervöst.

Skolverket kanske också skulle behöva sjunga lite psalmer. Det är faktiskt lugnande!

 

 

 

Bli först att kommentera

November…

Av , , Bli först att kommentera 0

November

din mjuka gråhet
lägger sig milt mellan solstarka
eller vita dagar
Sakta och mjukt
lägger sig världen till ro
bland snöflingornas
vivrvlande skönhet
och tankarna får tid
att stanna upp
för att strax virvla vidare
mot mark
eller himmel

November                     

ditt mjuka möte
mellan höst och vinter                         
ger oss
den ro vi behöver
om vi tar emot ditt budskap av träden
som tappat sina löv
och alla yttre förskansningar

Avklädda

tecknar de sina grenar
mot den alltmer
bleknande himlen
Rakryggade
med vissheten
om allt det svällande liv
som ligger dolt
inom deras sköra knoppar


Bli först att kommentera

Allt har sin tid…

Av , , Bli först att kommentera 0

"Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund!" Så skrev han Predikaren, vars bok finns med i Bibeln, en gång för ganska så länge sedan.

Tänker på det nu inför 1:a advent och den stundande julen. Tänker på hur fint det känns att tänka på lådorna som ska plockas fram nu till helgen. Och att sedan bygga upp julen lite så där sakta men säkert under Adventsveckorna. För att sedan tycka det blir så skönt att plocka ner alltsammans igen efter Trettondagshelgen.

Han skrev om det Predikaren. "Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid… Förvara har sin tid…" Tänk det tog han också med. Och ändå hade han aldrig upplevt den svenska julen!

Bli först att kommentera

Om bokmärken!

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är nå´t särskilt med bokmärken! Särskilt om de är lite äldre!

Det är som om barndomens vindar blåser in i hjärta och sinne och får det att fladdra i minnets gardiner. Ja, även om de är ännu äldre än så, och andra motiv än dem man själv minns, så känns det ändå så speciellt.

Har märkt att många tycker så!  I alla generationer, jodå – även lite äldre män. (Trodde jag att någon var lite fördomsfull nu, eftersom jag nämnde dem extra?) Ändå gör de ingen direkt nytta – de bara finns där. För man byter ju inte med dem längre, som man gjorde då man var barn.

Men man blir glad av dem! Och det kan väl också räknas som som någon slags nytta, åtminstone på ett emotionellt sätt att se!

Ja, det är något särskilt med bokmärken! Eller hur?

Bli först att kommentera

Om Längtan, Nova Scotia och fossila träd!

Av , , Bli först att kommentera 0

Visst är det konstigt det här med längtan! Hur det kan gripa tag i en så där plötsligt och oväntat. Visst – ofta är det för att vi hör, ser eller smakar något vi associerar till och väcker vår längtan.

Men ibland slår det till så där helt oväntat! Som idag då jag stod i köket och packade upp varor. Helt plötsligt fick jag en sån längtan tillbaka till Nova Scotia! Fastän det nu är ganska så länge sen vi var där.

Mest höll vi till kring stränderna av Bay of Fundy, som är känt bland geologer över hela världen för sina rika fossilfynd. Samt för världens högsta tidvatten. Vi hade tillstånd av några myndigheter att plocka med oss fossil som låg lösa på stränderna. På grund av tidvatten-vågorna så nöts de hur som helst ner ganska snabbt. Och hela tiden rasade det ner mer fossil från klipp-branterna, så det var bara att plocka för sig.

Där låg även ganska stora bitar av de för Nova Scotia så berömda poystrata-fossilen. Ni vet (eller inte vet?) fossila trädstockar som går genom flera geologiska lager som sägs ha bildats sakta men säkert genom långa tidevarv. Och ändå har träden inte ruttnat!? Här i Nova Scotia är det dessutom ofta lutande lager. Så det är minst sagt lite märkligt – om jag får säga vad jag tycker!

Men nu var det om längtan det handlade. Fastän de här dagarna i Nova Scotia var på allt sätt så positiva kan jag inte minnas att jag tidigare så där direkt längtat tillbaka. Fastän jag ofta längtat till så många andra platser och allehanda ting! Men så idag – helt utan vidare, och utan någon som helst koppling, så längtade jag dit igen!

Längtan är något bra konstigt, den lever sitt alldeles egna liv!

Bli först att kommentera

Vådan av att gå på loppis!

Av , , Bli först att kommentera 1

Visst är det hemska färger? Båda två! Och tillsammans blir det verkligen hemskt! Eller hur? Köpte dem ändå på loppis häromdagen – 5 kr styck var ju inte så mycket. Speciellt för den här specifika designen.

Så lyckade jag med konststycket att bara köpa en endaste plåtburk. Inte illa – jag med mina plåtburkar! Sen blev det regentlängd i en trevlig rulle. Med samtliga svenska regenter fram till 1973, då Ica-kuriren gav ut rullen med illustrationen. Är lite svag för den här typen av rullar.  Nej då – den var inte dyr den heller. Riktigt billig faktiskt, precis som det fina lilla tittskåpet.



Det är just det roliga med loppis, att hitta det lite annorlunda – till fyndpriser!  Fast det förstås -  nu har jag ännu fler saker som jag inte behöver. Och färgen på tekannorna är verkligen inte min smak, men jag gillar modellen! Kan man färga tekannor?

Nejdå! Jag prövade aldrig att färga! Jag hade den här sen förut – även plåtburken!

 

Bli först att kommentera

Om kristaller, minnen och fönsterhyllor

Av , , Bli först att kommentera 2

Tänk så mycket vackert som bildas i jordens innandömen! Som kristaller, till exempel. Många hämtas fram, värderas högt och säljs för dyra pengar. Några hittas aldrig, en del kommer fram som av misstag, och ligger sen kanske bara och skräpar.

Som de här till exempel – de låg slängda som till ingen nytta vid Nasa silvergruva uppe i fjällkedjan. Nu pryder de sin plats på fönsterhyllan i vårt kök. Och jag är glad att vi plockade med dem. Både för deras oslipade skönhet, och för minnet av en vandring en vacker sommardag. 

En dag då vi mindes den silvergruva som var. Och också att man vid brytningen inte alltid behandlade ortens folk, samerna så väl. Det finns mycket som vi gör väl i att minnas. Tyvärr glömmer vi ofta alltför snabbt!

Bli först att kommentera
Etiketter:

Detta med kameler!

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är nå´nting med kameler! Vet inte exakt vad, men kanske att det känns som nå´nting tidlöst när man ser dem dyka upp på bild. Fast som skapelsetroende tror jag att alla djur skapades ungefär samtidigt där i skapelsens början, så det stämmer inte riktigt ändå.

Har aldrig träffat någon kamel live, mer än i djurparker förstås. Och sedan har jag ett minne en gång från någonstans i Nordnorge, eller på vägen dit. Minns inte exakta platsen, mer än att det var längs en tämligen ödslig väg där det stod en ensam kamel i en liten inhägnad. Tror det var ngt inträde, för att fota den eller nå´t. Det gjorde vi förstås inte, och vet ni – det kändes ganska bisarrt. Och kameler i djurparkerna, ja – det känns lite konstigt det också med den här typen av djur.

Tror att kameler hör bättre ihop med långdistansfärder. Fast det kanske också är människostyrt förstås. Eller hur lever kameler i det vilda, när människan inte styr deras liv. Konstigt – men det har jag faktiskt inte tänkt på. Men det går ju att ta reda på förstås!

(Foto: Wikipedia.)

Bli först att kommentera

Lyckan att slippa handla

Av , , Bli först att kommentera 2

Fick lite väntetid till bussen, på stan idag. Inte så mycket att jag hann att handla något som behövdes. Så jag droppade in i en prylbutik, med en massa både jul- och andra prylar.

Pryl på pryl på pryl, dignande hyllor med både jul- och andra prylar. Kunde bara nöjt konstatera hur skönt det var att slippa köpa något av allt detta. Såg dyrt ut också, de priser jag la märke till. Nog fanns det fina saker, en del som lite tilltalade mig. Av det man nu kunde se för alla prylarnas skull. Funderade lite – säljer man allt sånt här, och till de priserna?

Riktigt allt går nog inte åt, i varje fall inte varje år. För det fanns en rea-hylla också, från förra årets julprylar. Detta verkade också ganska dyrt, även om priserna var röda. En sak la jag särskilt märke till där – en guldfärgad gris, som glittrade i takt med butikens lampor. Vingar hade den också.

Den var jag särskild glad att slippa köpa!

Har redan prylar redan så det räcker, även till jul – faktiskt sånt som jag gillar! Och mycket av det har inte kostat så mycket – eller knappt ingenting alls.

 

Bli först att kommentera

”Kärleken är ett barn…”

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Kärleken          
är ett barn,
kan du leka,
får du sällskap,
slår du,
blir du ensam.

 

 

Så skrev Bo Setterlind en gång för ganska länge sen, och raderna har ofta citerats sedan dess. Fina rader att minnas!
 

 

Ännu bättre är det när den positiva delen "citeras" i verkliga livet. Den att man leker och får sällskap. Om den negativa delen – att man slår och blir ensam – "citeras" är förstås inte så bra. Varken för den som slår eller blir slagen.

 

 

Och ensam vill ju ingen vara! I varje fall inte på det sättet!

 

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter