Vackra drakflugor!

Av , , Bli först att kommentera 1

Sommaren är borta och med dem trollsländorna. Så helt rätt tidpunkt att skriva om trollsländor är det kanske inte.

De dyker dock fortfarande upp på bild i olika sammanhang förstås, lika vackra som alltid. Ofta då med det engelska namnet -  dragonflies. Tänk om vi skullle kalla dem för drakflugor här i Sverige? Låter knappast vackert (men mannen gillar det)!

Men å andra sidan – gör trollsländor det? Har  faktiskt aldrig tänkt på troll i samband med denna så vackra insekt, med sina skira, skimrande vingar.

Konstigt egentligen hur mycket man säger utan att egentligen tänka på dess innebörd!

Saknade någon live-bild, så det fick bli av  fossil, där någon nutida finns med för jämförelsens skull. Kanske lite trist förstenad, men för övrigt lika. Den enda egentliga skillnaden man kan se mellan fossila och nu levande trollsländor är att vissa av de forntida var så mycket större. Vissa av dem hade upp till 80 cm mellan vingspetsarna.

De hade varit något att få se, skimra fram med sina snabba rörelser, över insjöns stilla vatten en sommardag! De största av de nutida arterna har en vingbredd på “endast” 20 cm. Det vore i och för sig inte så illa att få se någon med den storleken heller.

  (Foto från Creation Museum i Kentucky, USA.)

Bli först att kommentera

Höga* tankar om kärlek

Av , , 2 kommentarer 3

Höga* tankar om kärlek!

Kärleken är varm som en fågel                    
Mjuk och nära som morgonrodnaden
Lyfter den sina vingar mot ändlösa skyar  

Men finns ändå kvar i min hand (GM)

“Ty kärleken är stark såsom döden
dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket
dess glöd är såsom eldens glöd,
en Herrens låga är den.
De största vatten förmår ej utsläcka kärleken,
strömmar kan inte fördränka den.
Om någon ville ge alla ägodelar i sitt hus för kärleken
så skulle han ändå bli försmådd.” (Höga visan 8:6-7)

Kärlek – På samma gång nära och obegriplig!

*Ordet "höga" är relaterat till “ändlösa skyar” och Höga visan.


 

2 kommentarer

Stum som en fisk, eller…?

Av , , Bli först att kommentera 1

“Stum som en fisk” brukar det heta. Men det stämmer tydligen inte! Det finns några olika slags fiskar som frambringar ljud på lite olika sätt.

En av dem är clownfisken. Och får man tro den senaste forskningen kan den dessutom låta aggresiv. Clownfiskar lever gruppvis, i en speciell rangordning. Om den största och mest betydelsefulla fisken i gruppen dör, flyttar övriga fiskar upp ett steg i hierarkin.

Men så var det ljudet! Enligt forskarna består det huvudsakligen av två olika sorters ljud. Dels ett aggresivt som frambringas av de fiskar som jagar runt och så att säga är lite mer “på hugget”. Och dels ett av dem lite mer undergivna fiskarna. Forskarna upptäckte också i studien att mindre fiskar producerar kortare ljud, med högre frekvens än de större fiskarna.

Så mycket det finns om fiskar som man inte vet! Återstår frågan hur en liten clownfisk, cirka decimetern lång, kan låta aggresiv. Lilla Nemo i Disney-filmen – han var ju så söt och snäll. Men ganska så uppfinningsrik ändå. Dessutom stämmer det långt ifrån alltid med att små är snälla och stora elaka och aggresiva.

Så – fråga om clownfiskens aggresivitet överlåter jag åt forskarvärlden att bedöma.

Källa: http://phys.org/news/2012-11-fish-clownfish-status-social-groups.html

Bli först att kommentera

Snö – eller inte?

Av , , Bli först att kommentera 3

Säga vad man vill om snö – ljust och fint blir det! Och som en speciell stämning.

Fast så mycket som på bilden behöver jag inte. Tänkte skriva “inte än i varje fall”, fast egentligen behöver jag inte så mycket nå´n gång. Ett litet lager som idag kan tolereras, särskilt om solen lyser på det hela som idag.

Under vita häxans tid i Narnia var det vinter hela tiden. Men aldrig jul! Har tänkt på det ibland hur konstigt det skulle vara. Jag menar – även om vintern skulle avlösas av vår, sommar, höst, men julen inte skulle komma någonstans där i mitten (nåja, lite innan). Nog skulle det vara skumt? Och ganska mörkt – trots snön som lyser upp. När det finns någon!

Fast snöar det mer kan jag kanske ta fram sparken? Helt fel känns det inte med vinter!

Snö i vår trädgård ett tidigare år.

Från förra julen hemma hos oss!

Bli först att kommentera

Botten blir Berg!

Av , , Bli först att kommentera 1

En gång levde detta jätteostron på havets botten. Nu har man hittat det som fossil på en bergstopp i Kalifornien. Och ganska välbevarat är det också! .

Det är lite intressant…

(Det finns massor med liknande exempel.)

Bli först att kommentera

November – ditt mjuka möte…

Av , , Bli först att kommentera 1

November
ditt mjuka möte
mellan höst och vinter 
ger oss 
den ro vi behöver
om vi tar emot ditt budskap av träden
som tappat sina löv
och alla yttre förskansningar

Avklädda
tecknar de sina grenar
mot den alltmer
bleknande himlen 
Rakryggade
med vissheten
om allt det svällande liv
som ligger dolt
inom deras sköra knoppar

Våren är på väg!

Av , , Bli först att kommentera 3

Den är kal nu syrenbusken, från såväl blommor som blad!

Räfsade ihop löven på marken lite idag, solen lyste milt och lite disigt bakom lätta moln. Såg samtidigt hur långt de nya löven hunnit, som stora gröna knoppar över hela busken.

Kan bara konstatera! Våren är på väg!

Bli först att kommentera

En knopp att vårda

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är november och kaktusarna blommar!

Nåja, åtminstone har de massor av knoppar, ett par av dem. De som nu nästan blommar, i alldeles rättan tid, står i ett fönster i en hall i vårt hus. Sen har vi flera stycken till. De står på en specialplats, som är tänkt som en form av krukväxt-drivhus. Konstaterade för någon vecka sedan att dessa  inte blommade. Konstaterade också att en av dem mådde ganska dåligt. Bladen längst ut var alldeles mjuka och såg ut att vissna bort.

Så jag började klippa och ansa och upptäckte något intressant. Att just denna kaktus som mådde som sämst hade bildat några knoppar. De satt längst ut på några blad, som var alldeles mjuka, som på väg att vissna. Särskilt stora var nu knopparna inte, och idag fanns bara två knoppar kvar. Fanns – för en liten stund efter att jag kollat fanns bara en knopp kvar. Den knoppen såg dock ut att må ganska bra, och jag hoppas den får vara kvar och blomma en dag.

Det är lite märkligt ändå. Visst är jag glad för de båda krukorna med sitt överflöd av knoppar, ett par av dem just på väg att spricka ut. Men jag är minst lika glad, om inte mera för den ensamma knoppen på en kruka väg att dö ut.

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter