Frid på jorden?

Av , , Bli först att kommentera 0

 

"Ära vare Gud i höjden och Frid på jorden…".

 

I skrivande stund hör jag ett reportage från Syrien i bakgrunden, och frågorna tornar upp sig. Men kanske behöver man se lite mer på sambandet. Kanske skulle Friden komma snabbare om vi ärade Gud i höjden. Han som kom som en Fridsfurste till jorden – och erbjöd oss att följa Honom och Hans budskap….

 

 

Bli först att kommentera

Julänglar!

Av , , Bli först att kommentera 1

Julänglar – jag gillar dem!

Fastän de bara är i papper eller ngt annat material. Och förmodligen ganska olika de som finns på riktigt! Men de för ändå tanken till dem, till de riktiga menar jag! Dem som man varken kan eller vill packa ner när julen är över. Som man gör med de konstgjorda.

Men jag glömmer förstås inte att de riktiga finns, för att jag packer ner de konstgjorda. Men än får julänglarna hänga uppe ett tag – och påminna mig om de verkliga!

 

Bli först att kommentera

Mellandagar är livet!

Av , , Bli först att kommentera 1


 

Det är något visst med mellandagar! Som en varm harmoni i mellangärdet, höll jag på att skriva (och gjorde visst också). Om man nu tillhör de lyckliga som har förmånen att kunna välja. Då kan man jobba lite med sådant som behöver bli gjort – och kanske med sådant som man känner att man gärna vill…

Det är fortfarande jul, men inte helgdagar. Nog för att jag gillar helgdagar också. Och har inget emot  varken att vila eller träffa släkten – tvärtom. Speciellt sådana som man inte träffar så ofta. Där har vi också en förmån – vi råkar ha mycket trevliga släktingar.

Men mellandagar – där finns en slags lycklig frihet att göra lite av varje. Plus en massa saker som man inte behöver göra. (Som att man slipper gå på mellandagsrea till exempel, bara en sån sak!)

Konstigt egentligen att det är just de här dagarna kring jul och nyår, som man kallar för mellandagar. Men är egentligen inte hela livet lite så. Fullt med mellandagar mellan olika slags bemärkelsedagar och evangemang av olika slag. Sånt som räknas som särskilt betydelsefullt.

Visst finns det något citat om att livet var det som pågick under alla de där dagarna som bara kom och gick? Minns inte uttrycket riktigt, men kanske är det så, även med julen – att det är mellandagarna som är julen? Eller till och med själva livet!

Bli först att kommentera

Julundran!

Av , , Bli först att kommentera 2

Funderar på om någon fortfarande läser Elsa Beskow!

Kom att tänka på hennes vers som börjar "Du lilla vackra Jesusbarn som ligger där på strå…Som bland annat  följs av (minns inte om det är sista strofen) -

"För att du föddes denna dag har hela världen fest.Och därför skulle väl just du bli firad allra mest?"

Ja, så kan man undra och reflektera, även i våra dagar…

Bli först att kommentera

Rudolf med röda mulen…

Av , , Bli först att kommentera 1
Självklart tror jag varken på tomten eller några rymdfarande renar. Men jag gillar budskapet – att den mobbade, illa ansedda renen blev utvald av tomten till ledar-ren.

"Det som ingenting var…"

Svensk text:

Rudolf med röda mulen
hette en helt vanlig ren
som blivit kall om mulen,
därav kom dess röda sken.
Rudolf fick alltid höra
“Se, han har sitt dimmljus på”,
att han blev led på detta,
det är sånt man kan förstå.

Men en mörk julaftonskväll
Tomtefar han sa:
“Vill du inte Rudolf säg,
med din mule lysa mig.”
Allt se’n den da’n den renen
tomtens egen släde drar.
Rudolf med röda mulen
lyser väg för tomtefar.


Bli först att kommentera

Mjölets budskap

Av , , Bli först att kommentera 0

Mjölpåsarna har ställt upp sig på rad
nickar förnumstigt på köksbänken
Några i raden av mjölpåsar, mjölbingar, mjölsäckar
och vad nu mjölet förvarats i under tider som flytt
Eller inte förvarats,
därför att det genast behövdes

Mjöl av säd som malts, som krossats
och blivit till bröd under mångas händer
genom generationers levnadsöden och hunger
genom tårar, sorger och skratt
till bröllop, fest och sång
Till Livets nödtorft och till de svartaste dagarna
när döden viskat sitt farväl
och de levande åt sitt bröd
och mindes sina döda

När Israels barn drog ut ur Egypten
med degtråd på sina axlar
När landet försmäktade av hunger
och brödet ännu höll profeten vid liv
av tillvarons sista mjölkruka
som bjöd på sitt överflöd
Även åt en ensam och gråtande änka
som lärde sig hemligheten
att man har kvar, mera än man ger…

Och så fortsatte livet sin gång
och kvinnorna fortsatte baka
och männen likaså understundom
och generationerna fortsatte sin gång
Och jag grep tag i min del
och formade mitt bröd
och blev till ett
med generationerna bakom mig
och kanske med dem framför mig

Och nu förstår jag mjölpåsarnas budskap
när de nickar i samförstånd
Och jag vet
varför degen under mina händer sjunger

GM/94

 

Bli först att kommentera

Född för att dö!

Av , , Bli först att kommentera 1

Minns ett år då vi bodde i Toronto. Där sa man ofta om Jesus vid jultiden – “He was born to die”. Julens och påskens budskap kombinerat till ett. I en enda mening dessutom!

Man hör det inte lika ofta här i Sverige, vid jultiden. Här blir det ofta mycket om det lilla Jesus-barnet.Visst är det julens budskap att Gud, som skapat såväl småkryp som oändliga himlarymder, föddes bland oss som ett litet, litet barn. Men ibland är det som att han fått stanna där. Ett baby i en krubba som vi tar fram vid varje jul, för att sedan packa undan för resten av året. (Jodå, vi har flera julkrubbor själva. Är ganska förtjust i dem, även om jag tror att de knappast liknar verklighetens “en gång i tiden”.)

Men – “He was born to die”. Han föddes för att dö – då blir det plötsligt inte så gulligt längre. Men sen uppstod han också förstås. Kanske hör det påsken till – Jesus Kristus, den uppståndne och förhärligade? Men jag tycker det kan sägas redan nu – Jesus som julens och livets furste.

Det blir som ett djupare budskap åt julen då!

Bli först att kommentera

Vadå svensk?

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Hörde en märklig intervju på P1 häromdagen. Den handlade om skillnaden att vara svensk eller att vara svensk medborgare. Kontentan som stannat i minnet är, att om man sänker rösten och tar ett steg bakåt då man pratar med någon – ja, då är man svensk.

Det är förstås väldigt förenklat, intervjun rymde givetvis mer än så. Och jag medger att jag själv har ett ganska stort integritetsbehov. Tycker inte heller om när man skriker, helst inte då jag själv gör det. Men ibland händer det att jag tappar humöret och gör det ändå. Funderar på vilken nationalitet jag har vid sådana tillfällen.

Det finns stunder då jag inte ens vet om jag vill vara svensk, eller ens tycker det är viktigt. Ett sådant var då jag lyssnade på nämnda intervju. Det kändes som ett önskemål om en stor grå massa, med dämpade röster på lagom avstånd från varandra. Hur kul är det?

 

Bli först att kommentera

Ständig vinter, men ingen jul, Eller…?

Av , , Bli först att kommentera 2

Hörde Jan Björklund uttala sig i “Människor och Tro” i P1 i fredags. Han var ombedd att komma dit på grund av den ständiga diskussionen om advents- och jultraditionernas vara eller icke vara i samband med skolavslutningar.

Han tyckte det var orimligt om vi inte alls får koppla det till något kristet. Pekade bland annat på att det hänger Betlehems-stjärnor i klass-rummens fönster. Och att vi har jul-lov, på grund av att vi firar en kristen högtid. Ja, han menade julen förstås!

Och tänker man lite vidare på det, så har vi ingen anledning att fira påsk heller. Ja, vart tar det egenligen vägen med alla slags högtider och ledigheter om man portförbjuder det kristna budskapet? Det blir liksom ingenting kvar. Bara grå vardagar! Och så den första maj, när arbetarna, och numera alla möjliga andra, demonstrerar. (Fast många nog använder den dagen för att fixa i trädgård och sommarstugor.

I och för sig har jag ingenting emot vardagar. Tycker att de ofta kan vara rätt så lysande. Men om de aldrig skulle brytas av med några högtidsdagar. Ja, hur skulle det vara då? Om vinter bara skulle vara vinter, men det aldrig kom någon jul. Som i vita häxans tvångs-styre i C S Lewis Narnia.

Jan Björklund lät väldigt tydlig i programmet! Vänsterpartiets talesperson, som också medverkade i programmet höll inte med honom. Det gör jag!

 

Bli först att kommentera

Om vrår – igen!

Av , , Bli först att kommentera 1

 

 

  "Man har sina vrår – inom sig och utanför. Hemma och utanför hemma, beständiga och obeständiga. I en del vrår ändrar man ofta, väldigt ofta – och i en del så gott som aldrig." Så skrev jag här i ett blogg-inlägg för fyra månader sedan.

Flera vrår här hemma har ändrats sedan dess. Speciellt dem i köket – där ändrar man lätt lite oftare än annars – i varje fall jag. Nu har det blivit advent, så nu är blir det extra många ändrade "vrår". (Förmodar att vad vi betecknar som en vrå är en definieringsfråga.)

Då – mot mitten av augusti skrev jag också – "Även vrårna inom oss behöver göras om ibland. Ändra på prioriteringar, slänga felaktiga tankar och värdera om sina åsikter. Medan en del behöver vara kvar… "

Funderar på om det är något sådant jag ändrat på, kan inte komma på det nu – sådär rakt av. Får kanske sätta mig ner och sondera om jag behöver någon justering. För någon stereotyp typ vill jag ju inte bli. Men inte heller kasta det värdefulla!  

 

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter