”Jag älskar duvorna och deras vita flykt…”

Råkade hitta en dikt häromdagen, som jag sparat.

Den är skriven av Rafael Cantoni Briceño, då 8 år. Med den vann han en poesitävling, iscensatt av UNESCO. Året var 1980.

"När jag ser in i min moders ögen
väcks min barndom till liv
var morgon
likt gräs, som skjuter upp
ur det varma hjärtat
i en dröm.
Lyckligt närmar sig min kärlek kusten,
där havet fiskar upp känslor av ömhet och tillgivenhet

Jag vänder dagens sidor
och sjunger för barnen,
som likt mig är vakna inför livet,
jag tar dem i handen,
och i en ring dansar vi lycklig runt världen
och delar givmilt ut fredens bröd"

Så vackert uttryckt. Och tänk han var bara 8 år. Undra på att han vann!