"Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund!" Så skrev han Predikaren, vars bok finns med i Bibeln, en gång för ganska så länge sedan.

Det citerade jag här i bloggen inför första advent och den stundande julen. Och fortsatte citera – "Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid… Förvara har sin tid…" Och tänkte på att Predikaren tog med det också. Fastän han aldrig hade upplevt den svenska julen!

Då kändes det fint att tänka på lådorna som skulle plockas fram, och julen skom skulle byggas upp. Men också att jag brukar tycka det blir skönt att plocka ner alltsammans igen efter Trettondagshelgen.

Och tänk nu är vi där! Det mesta "nedbrytandet", dvs nedplockandet  är klart. Och nu står förvarandet på tur – fram till nästa advent.

Och det känns bara bra i år också!

Snart är det Trettondagshelg! Det firar vi på grund av de vise männen, som brukar benämnas som tre.

Fast Bibeln säger aldrig något om hur många de var. Det har bara antagits, eftersom de hade med sig tre olika typer av gåvor. (Åtminstone är det bara tre gåvor som nämns i Bibelns evangelieböcker. Vem vet – de kanske hade med sig fler gåvor än de som står omnämnda.) Och så har det upprepats – "de tre vise männen", så att det till slut har blivit en vedertagen sanning.

Så där är det ofta! När något upprepats tillräckligt många gånger så tror man till sist att det är sant. Inte minst när det gäller vetenskap. Och då är det ändå ofta i vetenskapliga publikationer, som det upprepas och upprepas och upprepas…

Och titta på skvaller, och ännu värre – elakt förtal! Så direkt förödande för den som utsätts. Och hur svårt eller direkt omöjligt det kan vara för vederbörande, att få komma till tals med hur sanningen såg ut från första början.

Tillbaka till Bibelns vise män, så är det ju ingen större katastrof att man benämner dem som tre, fastän man inte vet antalet. Kanske var de bara tre? Det vet man förstås inte heller…

Lite intressant det här med nyår. Som på facebook till exempel. Där dyker en massa människor upp, som man annars sällan ser och skriver nyårshälsningar.  Nästan fler än dem som skriver julhälsningar.

Båda delarna är förstås väldigt trevligt. Själv känner jag det väl inte sådär väldigt världsomvälvande med att det börjar ett nytt år. Det mesta är ju ändå ungefär som vanligt. (Eller ovanligt om man så vill, för varje dag är ju faktiskt inte riktigt den andra lik, lite mer än ett talesätt faktiskt.)

Men å andra sidan sett så tycker jag om alla nya starter. Som varje ny morgon till exempel – även måndagsmornar. Dem gillar jag lite extra mycket eftersom det samtidigt börjar en ny vecka.