Alla dessa påsksaker!

Funderar ibland när jag ser deras överflöd, i såväl varuhus som småbutiker. Pyntar vi verkligen så mycket i Sverige för några dagar? Och säljer man allt det här?  Och det som inte säljs, vad gör man med det som blir över? Plockas det fram nästa år igen, tillsammans med det nya som kommer till. Eller…?

Jag gillar också påskpynt! Men det ska helst vara med gammaldags charm, och sådant jag plockar fram år efter år  – och då får kanske en del med senare modell  komma med.

Och framför allt gillar jag påsken – och allra, allra mest påskens budskap! Och DET är så mycket mer än kycklingar, ägg och kaniner. Det är jag glad för!

På bilderna nedan är inte mina bästa påskfavoriter.  De har jag inget foto på – än! Mer än tavlan nederst förstås! Och den har redan hängt framme nu ett bra tag…!

A

"Om någon slår dig på den ena kinden" sa Jesus "så vänd den andra till"!

För mig har det alltid varit självklart att ta avstånd från allt våld, och om det varit kvinnlig värnplikt hade jag absolut vägrat vapen. För tänk ändå om alla gjorde det – då skulle det inte bli några krig. Och det bästa måste ju vara att börja med sig själv.

Men ibland funderar man ändå. Som exempelvis under andra världskriget – om ingen nation gått in för att stoppa Hitler, hur hade då inte nazismen fått breda ut sig? Så – visst kan man fundera…

Men jag är ändå så väldigt mycket emot krig! Och alla typer av våld som förekommer, i stort som i smått (om nu något våld kan räknas som smått). Så väldigt mycket emot!

Se där! Den bortglömda vitlöken fick för sig att börja spira.

Bortglömd eller ej, livet fanns där ändå och brydde sig som inte om ifall någon visste eller brydde sig. Och vi har inte säkert bestämt vad vi ska göra med den!

Den får väl ligga där tills vidare och spira på… Den är i varje fall inte blortglömd längre!

Den här krukan har en stor spricka!

Därför duger den inte till så mycket just! Men som lökkrus är det helt perfekt. Då sprickan inte heller syns då det står vänt åt rätt håll, så trivs jag med det där det står på köksbänken. I torr och fin miljö som lök ju ska förvaras i.

Kanske skulle kruset duga till några andra ändamål. Som att sätta en annan vattentät kruka inuti och stoppa ner en krukväxt. Och… nej, varför ska jag ens fundera över det, när det fyller sin funktion så perfekt som det är.

Att få fylla just sin perfekta funktion i livet, det är vi många som skulle vilja. Men inte kan man avundas ett sprucket gammal krus för det. Eller kan man?

Hittade en fin text på en hemsida idag!

"Jag tror inte på jantelagen!!!
Tänk om kung David skulle sagt när han fick den 23:e psalmen:
"Det är bäst jag gömmer den här dikten under en sten i skogen. Tänk om folk skulle tro att jag går omkring och inbillar mig att jag är någonting."

Ja, tänk om…! Nu har istället den här psalmen varit till stöd, tröst och uppmuntran för så jättemånga under ca 3000 år!

 Ja, tänk så glad man får vara för alla de poeter, författare och konstnärer av allehanda slag som aldrig brytt sig om Jantelagen. (Som säkert fanns i olika former innan Jante fanns.) Alla dem som tiderna igenom, som i glädjen – eller kanske sorgen – att skapa, delat med sig av sina alster så vi idag kan ta del av dem och betyda mycket för oss idag.

Men tänk om…  där ligger en massa vackra dikter, konstverk och annat värdefullt under stenar, nedgrävt i mullen? Sådant vi aldrig fick ta del av, därför att de som skapat dem ansåg både sig själva och sina alster värdelöst? Eller var rädda för att andra skulle tro att de ansåg sig för mer än andra?

Tänk om det är så än idag! Det vore väl ändå för sorgligt?

Satte upp en påsktavla i köket häromdagen!

Eller…? Vem säger att det är en påsktavla? Men har ju tavlor och bilder på en hel mängd andra djur året om. Så vad är det som säger att man inte kan ha höns uppsatta när som helst under året?

Jag bytte den mot en liten vintertavla jag brukar sätta upp framåt jul. Det är en gammaldags bild med en häst. "Pålle ska spännas för" står det på den. Det låter hur platt och hur töntigt som helst. Men jag tycker om den tavlan ändå, under en viss tid av året vill säga. Fast den har egentligen ingenting med jul att göra, bara med vinter. Och vad har förresten hästar med jul att göra? Mer än med slädesfärder och sånt till julottan – vilket hur som helst inte sker så ofta nu för tiden.

Nej, djur är djur vilken årstid eller högtid det än gäller! Det må vara vinter utomhos, men just nu känns det väldigt trevligt med en påsktavla – nej, jag menar med en vårlig hönstavla i köket!

"Allt är inte guld som glimmar" brukar det heta! Helt sant och visst! Och det här är inte heller guld. Det är pyrit, eller svavelkis med ett lite tråkigare namn. 

Men oavsett vad vi kallar det är det lika vackert. Och tänk ändå så mycket vackert som finns i jordens inre, dolt för det mänskliga ögat. Om ingen är där och plockar fram det.

Oftast när man säger att allt inte är guld som glimmar, så menas något negativt. Något man vill ska framstå som i en bättre dager än det i själva verket är. Jag känner det inte riktigt så med pyrit. Det är ändå ganska tydligt att det är just pyrit och inte guld.

Och bra är väl det. För om det var guld skulle den kanske inte få ligga framme så att man kunde glädja sig åt hur vacker den är. Om nu det är till någon nytta.

Men visst har skönhet också ett värde i sig?

Delade en länk på facebook idag!

Delade i och för sig flera, men särkilt en fick extra stort intresse. Det var en skämtbild om vad en viss politiker kunde tänkas att säga inför ett tänkt regeringsskifte 1914. Och hur en speciellt folkgrupp reagerade på hans uttalande på ett lite oväntat sätt. Ingen nämnd och ingen glömd som det brukar heta.

Och oj så många kommentarer det blev! En hel del handlade om att politikern faktiskt inte sagt som det stod, etc.. etc.. Vilket jag trodde var underförstått – det var ju bara skämt! Och det han säger är så pass överdrivet att det klart framgår att det är just ett skämt.

Egentligen är det den sortens skämt som jag inte brukar dela. Helt enkelt därför att jag inte tycker om att raljera varken om politiker eller andra på det här sättet. Oavsett vad jag tycker om (eller tycker illa om) deras politik och åsikter. Och oavsett om jag tycker inslaget som sådant är kul eller ej.

Men så gjorde jag ett undantag och delade. Och det var ju på ett sätt intressant – just för att se hur mycket det engagerades och tycktes. Nej, ingen var arg eller ens ovänlig. Men det drog iväg så långt, och blev så mycket allvar utifrån ett skämt.

Tänker på alla de länkar man delar, som faktiskt handlar om allvarliga och lite djupare ämnen, Och hur lite en del av de länkarna ibland engagerar – ibland inte alls! Fast – man vet ju aldrig förstås, jag trycker ju själv heller inte på gilla eller kommenterar för varje enskilt inslag jag upplever tankeväckande.

Jag ska ta bort det där inslaget om en stund! Det var egentligen inget jag vill ha på min tidslinje (som det heter numera). Och egentligen var det kanske inte så kul. Jo, lite kul tycker jag nog fortfarande att det är !

Rexen upprest igen!  Och nu behöver vi inga fler stormar! (Den hade klarat sig utan någon egentlig skada.)

Idag lyste solen mellan varven. Jag menar – så att vi såg den! Men alla vet ju vad man menar även om man säger lite "fel". Likadant med solnedgången. Minns ett Gotlandsbesök tillsammans med kompisar, då mannen och jag brukade poängtera hur vacker jordvrdining var! Då tyckte kompisarna att vi var tråkiga och oromantiska. Men så är ju jordvridningarna på Gotland ovanligt vackra också!

Men tänk ändå – att solen finns och lyser oavsett vad vi ser och säger. Dessutom på precis lagom avstånd så att vi inte förgås av dess hetta. Ser nästan ut som där finns en tanke bakom…

Jag gjorde en bragd idag! Jag lyckade gå på loppis utan att köpa någon ny plåtburk. Har så många vi behöver och lite till, eller mycket till för att vara mer exakt.

Egentligen var jag ute för att ta en tur med sparken nu när sparkföret var tillbaka och solen sken. Nåja, det skar igenom på sina ställen, och solen växlade med moln och lätta snöflingor. 

Egentligen var jag ute för att ta en tur med sparken nu när sparkföret var tillbaka och solen sken. Nåja, det skar igenom på sina ställen, och solen växlade med moln och lätta snöflingor. 

Kom förbi närbelägen loppis när det var en timma kvar! Där köpte jag fem rosa julgranskulor för en femma. Fel årstid, men jag är trött på allt det röda till julen. Och så blir det blir så perfekt till hyllan över diskbänken som alltid går åt rosa-hållet oavsett helger och årstid.

Jag köpte några fräscha kökshanddukar också för fem kronor styck. Lagom lätta att ha som bakdukar, mina gamla såna har ritchat sönder en efter en. Och så en handbroderad, blå paradhandduk med gammaldags rätta ringar som hänganordning.  Den blir som bonad förstås, använder inte paradhandduk. Det verkar så opraktiskt att vika undan den med blöta händer, innan man kommer åt handduken.

Hittade också ett par fräscha pärmar i en gratislåda. Inte så charmigt som det andra kanske. Men det går åt hur många pärmar som helst på vårt kontor. Man måste ju tänka lite praktiskt också!