Det här med växtkraft!

Av , , Bli först att kommentera 2

Det här med växtkraft!

Tänkte på det när jag hittade den här avbrutna grenen framtinad ur snön. Nu vet jag inte hur länge den varit avbruten, men den känns hur frisk som helst. Och med stora gröna bladknoppar, som  verkar redo att utvecklas när som helst till nya skira blad. Och sedan skulle blomknopparna ha kommit och förebådat stora, vita blomklasar med syrenens omisskännliga doft i ljumma försommarkvällar.

Men det kommer inte att hända. För avbrutet är avbrutet. När ingen sav stiger upp i stam och grenar och kontakten med roten är borta finns ingen återvändo. Om några dagar – eller hur länge – kommer grenen att vara vissen och torr. Funderar på att spara den och se hur lång det tar…

Är så glad att det finns många grenar kvar, massor med grenar, förenade med rötterna, med växtkraft och liv. Om några veckor eller så, kommer deras blad att slå ut. Och sedan kommer blommorna….

 

Våren kommer fint nu…

Av , , Bli först att kommentera 0

De kommer fint nu – vitsipporna!

Av blåsipporna syns dock bara blad – än så länge!

Och vad allting annat är som sticker upp, vet jag inte så exakt, men anar vårblommor i vardande…

Tillvarons små detaljer – som kan se så obetydliga ut, men ändå betyda så mycket.

Och snart kommer den här kullen, som just stuckig upp ur snön…

… se ut ungefär så här. Utan att vi gjort något särskilt åt det, bara rensat bort lite skräp och torra fröställningar.

Och lavendeln kommer att blomma just i framkanten…

Fast lite hjälper vi våren på väg ändå, och låter snön smälta på asfalten i solen. Och stora högen på baksidan är snart ett minne blott. Och jag kommer inte att sakna den – inte det minsta!

Att klaga eller inte klaga – det är frågan!

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett tag sen den tog slut marsmånaden! Fast på sina håll kunde den här tavlan gälla för april. Våren är för sen i år säger många. Och så klagar man en massa på det! Och tänker på och jämför hur det brukar vara.

Mina minnen av hur det brukar vara, är att det helt plötsligt blir varmt – jättevarmt. Och så har våren försvunnit och med den alla fina ögonblick. Lövet spricker ut och utvecklas, knoppar slår ut, sädesärlan vippar ute på gården… Och det är så där alldeles ljummet och skönt i luften med sakta bris-vindar – som det bara kan vara på våren.

Så jag tänker njuta och ta vara på ögonblicken. Om jag inte minns fel var det ganska kallt i maj förra året. Man fick klä sig ganska varmt då man gick promenader eller satt ute någonstans och åt eller fikade. Och som uppflyttad smålänning försökte jag låta bli att tänka på hur grönskan och blommorna överflödar under maj söderöver. Jämfört med kargheten häruppe, som brukar vara fram emot midsommar, eller så. Och istället vara glad för det som ändå finns. 

Minns en gång när jag satt och tittade på hur en nyckelpiga kröp uppför ett blad, på en plats där det mest var grus och stora stenar. Och jag ser det där bladet och nyckelpigan så tydligt nu – nästan som ett fotografi i minnet. Det brukar vara så när man blir stilla i nuet och ögonblicken.  Man bär dem med sig och kan som ta fram och titta på dem ibland. Och minnas hur fint det var!

Så jag tänker inte klaga, eller tänka på hur det brukar vara. Utan försöka ta emot de ögonblick jag får. När jag inte har för bråttom vill säga, utan kan stanna upp och stilla mina tankar. Om det inte blir för extremt vill säga. Eller för varmt – för då är det jag som brukar klaga.

Men det tycker många att man inte får göra. "Men man får inte klaga" brukar det heta. (Fast man kan se på en del hur jobbigt de tycker att det är.) Jag brukar fundera på varför. Man tycks ju få klaga på både kyla och regn, så varför inte på värmen? Som om vi med våra ord kunde styra det kommande vädret.

Metrologi är så mycket mer än så – men det får gärna bli lite varmt till helgen!

Grattis på Namnsdagen!

Av , , Bli först att kommentera 1

Fick lust att dela det här gamla kortet! Tidsmässigt är det helt fel – på mer än ett sätt! Inte bara att det är över 100 år gammalt. Anna har inte alls namnsdag idag, det har hon inte förrän 9 december. Dessutom är årstidsbilderna helt fel, både för dagens datum och för Anna-dagen!

Om nu Anna-dagen var den 9 december även år 1905, då det här kortet postades. Men kanske tyckte man på den tiden att alla Annor skulle uppmuntras med glada sommarbilder i början av december. Betydligt vanligare lär det ha varit då i varje fall att man uppmuntrande någon med ett namnsdagskort. Nu händer det knappast längre, ens på facebook – i varje fall inte så ofta. Fastän det inte kostar något att gratta någon där.

På det här kortets tid kostade bara portot 5 öre! Plus att det vackra bref-kortet kostat en liten slant det också. Idag finns det inte några 5-öringar längre, ganska länge sen de försvann. Så kortet är helt ute ur tiden. Men ändå finns det kvar. Det är jag glad för!

Fröken Anna Molin var en äldre dam, som min mamma kände. En dag gav hon en bunt gamla kort till min mamma. Exakt varför vet jag inte riktigt. 

Dagens namnsdag är förresten Olivia. Det hette min mormor. Det är ett latinskt namn som betyder "olivträd". Anna i sin tur är en grekisk form av hebreiska Hanna, som betyder "nåd, den benådade". Om de uppgifter jag hämtat fram är rätt, vill säga. Så bibliskt och fint det kändes på en gång. Och så besläktat – för jag har en niece som heter Anna som mellannamn.

Så – Grattis alla Annor på icke-Anna-dagen. Och alla Olivior på den alldeles rätta Oliviadagen!

På fikatrappan!

Av , , Bli först att kommentera 0

Den kallar idag – fikatrappan! Behöver både skuras och målas om, men den är så bäst denna årstiden. Sen blir där som regel för varmt! Mannen säger att man kan välja på tre olika temperaturer på tomten idag – 0, +10 el + 30. Så – jag hoppas på att fikatrappan är den som ligger i mitten!

Det gör den förmodligen – än är det lite snö runtomkring som kyler. Även om högarna krymper för varje dag, och bara fläckar och annat undanskymt kommer fram i ljuset. Som dessa orstenar (ja, det finns någon mer som inte kom med på fotot) och stromatoporer, som ligger just till höger om fikatrappan.

Det nollgradiga ligger i skuggan på baksidan av huset. Och det 30-gradiga intill musée-väggen – också på baksidan. Men jag väljer framsidans trappa, även om här är lite kalt. Än så länge sträcker sig syrenbuskens kala grenar mot vårhimlen och vår lilla trädgårdsplätt ser ut som – ja, nå´t som gömts i snö och fortfarande gör det till stor del.

Men vänta bara – om en månad, lite drygt. Då har inte bara den, nu "knoppande" löven utvecklats till fullo och ger skydd, både mot insyn från gatan och för starka solstrålar. Den kommer också att vara fylld av vackra, vita, väldoftande blommor – det är något att se fram emot!

Men just idag är jag så nöjd med hur det är! Att solen skiner, snön smälter och att det är lagom varmt på vår lilla trappa på framsidan av huset. Sen får dem som går förbi på gatan gärna se att jag sitter där med min kaffekopp. Inte mig emot!

Rätt som det är kanske jag skurar upp den! Men att måla om den – det får nog vänta lite.

 

Den ringa begynnelsens dag!

Av , , Bli först att kommentera 1

"Vem vill förakta den ringa begynnelsens dag?"

Har lånat citatet från profeten Sakarja i Gamla Testamentet. Och där handlar det inte alls om vårblommor. Utan om att åter bygga upp Jerusalems tempel, sedan Israels folk kommit tillbaka från den Babyloniska fångenskapen.

Tyckte ändå att citatet passar in lite bra på de små skott som skjutit upp i vår trädgård – Nästan på en gång som det blev en bar fläck efter snön. På ett sätt handlar det ju också om återuppbyggnad. När lökväxter och annat kommer tillbaka år efter år.

Fast vi behöver ju inte lägga ner någon möda förstås. Som Israels folk fick göra med templet, menar jag. Så de behövde lite extra uppmuntran så där i början. Vi behöver bara gräva ner lökarna där i början, och sen kommer de av sig självt i fortsättningen. 

"Av sig själv bär jorden gröda.." Det står förresten också i Bibeln, denna gång i Nya Testamentet. Och det handlar inte heller om vårblommor, utan om vete. Men jag tror att det är ok att låna lite så här, även om citaten är hämtade från speciella ställen och sammanhang.

Och jag föraktar absolut inte "den ringa begynnelsens dag". Tvärtom, så gör den mig riktigt glad! 

Sinnrika detaljer!

Av , , Bli först att kommentera 1

Tänk ändå – så många små detaljer som vår kropp är uppbyggd av. Detaljer som vi inte tänker på, eller ens vetat om att de finns där.

Visste ni till exempel att det finns små små hår på innerörats sinnesceller. Sinneshår kallas de, och har en avgörande roll för vår hörsel, då de är nödvändiga för att omvandla ljud till elektriska signaler. Det var en sak som i varje fall inte jag visste, ända tills häromdagen.

Men forskarna har förstås vetat det sedan länge. De har även vetat att dessa sinneshår rört sig sidledes i våglika rörelser när ljudvågor når dem. Och nyligen upptäckte några forskare att även längden kan ändras genom att bli längre eller kortare.

Nu påverkar det förstås inte vår hörsel om vi känner till hur de här sinneshåren fungerar. Vi hör bara på ändå, om man så får säga. Men det är ganska intressant ändå, att se hur fint designade vi är. Även när man kommer ner till detaljerna!

Om världen var orange!

Av , , Bli först att kommentera 0

Så glad jag är att snön är vit – och inte orange. Det sistnämnda önskade vår son i tidig ålder att den skulle vara. Vit tyckte han var en tråkig färg. "Den syns ju inte"!

Och jag tänkte, att så´n tur att han inte kan få sin önskan uppfylld. Bara tanken att man skulle vakna en morgon och upptäcka att hela världen var orange! Och så skulle den vara – flera månader framåt.

Fast just nu är snön inte så vit överallt. Mestadels smutsgrå, men nu är man mest glad  att den smälter undan. Att snöhögarna sjunker ihop och platserna med barmark blir både flera och större. Men vid riktiga snötider får gärna snön vara vit. Vilken annan färg som helst känns konstigt att tänka på, och framför allt något så starkt som orange.

Fast på sista tiden har jag märkt att jag faktiskt börjat gilla orange lite grand. Som i i vssa inredningsdetaljer om det inte blir för mycket. Speciellt ihop med vissa gröna nyanser, det blir som ganska effektfullt. Undrar om sån´t kan gå över – att man gillar orange menar jag. Gillar inte riktigt att jag gillar, om jag så får säga.

Fast när man tänker efter! När det kommer till naturen, så blir man ju knappast störd av höstlövsprakten. Tvärtom – så njuter man när  färgerna skiftar i rött och orange. Och färgstarka liljor och andra brandgula blomster – det är ju bara så vackert!  Och alla vackra frukter – ja, listan kan göras lång.

Så kanske gillar jag orange ändå, men inte på snön. Den tanken är bara för mycket!

Dags att sätta bort sparken?

Av , , Bli först att kommentera 0

Får nog sätta undan den nu – sparken! Söndagens snöoväder räckte inte riktigt till! Och ja –  det är mindre snö nu där den står, egentligen ingenting alls, just där.

Men av den här snön finns det kvar en hel del, även om den sjunkit ihop ganska mycket. Men det kommer att dröja innan blå- och vitsippor och andra blomster har chans att komma fram. Fast man kan gå bort till trappan (som anas bakom stolarna) och sätta sig med kaffekoppen i eftermiddags-solen. (Fast det är fortfarande lite kallt förstås.)

Jodå, jag vet – det är bara början av april! Så det kan fortfarande komma mycket snö! Men det där med att ta sparken till Ica! Det tror jag att jag kan glömma för några månader framåt.

Kommer att sakna den! Jag skulle kanske sätta på hjul?

 

Påsken smyger kvar i vrårna…

Av , , Bli först att kommentera 0

Påsken smyger kvar i vrårna – fortfarande!

De här äggen är ju ganska så diskreta, så de får nog hänga med ett tag! Ser dem varje gång jag diskar…

Och den här tavlan kan ju ses lite mer som än vår- än en påsksådan, så den får hänga kvar ett tag…

Och den här gamla äggvärmaren platsar så bra på hörnskåpet i köket, så – liite till, men kanske inte för länge.

Den har fått sällskap av prickiga fav-hönsen (men duken har inte ens varit pålagd).

Några påskkort  på anslagstavlan måste få hänga kvar (våren är ju inte ens här), nya så väl som gamla…

För graven är ju tom – Året om!

Arkiv
Sidor