Sommaren nalkas i ödmjukhet…

La ut ett par bilder på facebook, och skrev att sommaren håller på att utvecklas! Drog lite paraller med ormbunksbladen. Då kommenterade en vän att de är "ödmjuka men rakryggade"! Så fint uttryckt – så borde det vara med oss människor också – både ock, på samma gång!

Den andra bilden var några knoppande syrener. Säkert finns det något underfundigt att skriva om dem också. Men jag kommer inte på något sådant just nu. Mer än att de skapar förväntan, för kanske slår de ut i helgen.

Och förväntan på att något fint ska ske – är inte redan det en stor del av glädjen!?