Man måste inte…
Man måste inte vara som alla andra! Inte ens när det är midsommar! Man slipper äta sill och även jordgubbar (om man nu skulle vilja slippa det)! Och man slipper – det är jag särskilt glad för – att dansa de små grodorna. Och ingenting annat heller runt en midsommarstång.
Men man får – förstås! Så länge man inte tvingar någon annan ( i synnerhet inte sina barn). Eller bråkar och slåss, eller något i den stilen! Man får gärna sätta blommorna i vackra krus och vaser, istället för att knyta upp dem på trästång. Eller gå en stillsam och skön promenad – man måste inte ens ha roligt! Man slipper det också, om så skulle vara.
Men alla slipper inte! Det vill säga man slipper inte ångesten som lätt kryper sig på då det är helg. Ångesten över oron att det blir inte bra i år heller! Ångesten över minnena från midsomrar då det blev för mycket av en massa saker som ingen skulle behöva få uppleva. Och mer behöver jag kanske inte säga för att alla ska förstå…
Själv har jag inga dåliga midsommarminnen. Jag har en massa bra! Några är spännande äventyr, andra är vanliga, rofyllda dagar mitt i den svenska sommaren, med varierande väder! Och nej, jag tycker inte det är katastrof om det regnar. Någon midsommar upplevde jag i norra Ontario, där det inte alls firades midsommar – och vädret var värmebölja, höstrusk och snö! Allt på en enda helg!
Ibland tror jag det är förväntningarna som stökar till det. Förväntningarna på att det ska vara så bra. Om de inte fanns med så tror jag att det skulle vara så mycket bättre – för ganska många. Men så finns det dem som inte kan välja, ens det! Ofta är det dem som inte slipper det här med ångest!
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
