Snart ska jag läsa vidare…

Av , , Bli först att kommentera 1

Har fått tag på en så trevligt bok – ”Den gamle och pojken”, av Claude Berri!

Det är en självbiografisk roman från Andra världskrigets Frankrike. En judisk pojke, från Paris, inackorderas hos ett äldre par på landet, som inte vet om att pojken är jude. Så pojken måste hela tiden vara på sin vakt för att inte avslöja sin hemlighet. Speciellt som mannen i huset – ”den gamle” – inte tycker om judar. Men mellan pojken och ”den gamle” växer det dock fram en fin och speciell vänskap.

För mig är boken ny, men den har även filmatiserats och boken är rikt illustrerad med svartvita bilder från filmen. Om några timmar ska jag läsa vidare i denna, lite annorlunda, men mycket fängslande bok! Det ser jag fram emot!

IMG_3886 175919_375765375838224_1771589620_o

Bli först att kommentera

Hur farligt är det – egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 1
IMG_3415 IMG_3441

Ibland funderar jag på… Alla dessa livsmedel och annat som det varnas för, på såväl fb som övrigt på nätet! Hur kan man egentligen lita på varningarna? Man hinner ju som inte gå in och kolla på allt. Men man önskar  ju att alla varningar och larmrapporter ska vara underbyggda med någon form av vetenskaplig undersökning eller analys. (Kan man förresten lite på ”vetenskapen”?)
IMG_0094 IMG_1030

Nu låter jag kanske lite väl misstänksam, men kan det  t o m vara så ibland att det år någon som säljer en likande vara som ligger bakom varnandet? För att man ska få sälja sitt menar jag? Visst – jag vill inte stoppa i mig vad som helst, men så lätt det blir att någon delar och så delas det vidare, och vidare…Och följden kanske blir att det sprids mera oro än kunskap!

Ja, jag säger inte att det alltid är så, men citerar någon (jag hörde en gång i ett helt annat sammanhang) – ”Jag väcker frågan”!

Och så tänker jag på en äldre dam jag kände en gång. Hon brukade säga när det var något hon/vi tyckte om – ”Det är bäst att vi passar på att äta det nu, innan vi får veta att det är farligt!”

018 (2) IMG_2133
IMG_2837
Bli först att kommentera

En alldeles vanlig dag!

Av , , Bli först att kommentera 1

IMG_1960 IMG_3415

Jag gillar såna här vanliga dagar, det är så trivsamt och skönt! Man dricker sitt mogonkaffe, och äter sin lite senare morgonfil. Jobbar på kontoret efter vanliga rutiner och med vad-som-är-mest-bråttom-just-nu. Man kollar sin post och – om det är måndag som idag – slänger det mesta av måndagsreklamen…

Man mikrar ”man tager” från kylskåpet till lunch (finns som regel alltid något) och lagar kanske makaronipudding till middag. (Då blir familjen så glad!) Tvättar kanske någon tvätt, som man viker till kvällsnyheterna och i bästa fall fyller på med något korsord. Och sen läser man ur några böcker när man ska sova…

Idag är det just en sådan dag och jag tycker att jag mår så bra! 

 006 

IMG_2837 IMG_1247  

Bli först att kommentera

Höstlöven kurar…

Av , , Bli först att kommentera 1

”I en blek novembersol” skrev jag för någon vecka sedan! Idag är den om möjligt ännu blekare! Men jag är glad för den ändå – när det syns att den finns där…

Allt blir så vackert – blänket i den nattis som ligger kvar under tidig förmiddag, i gatans små vattensamlingar. De blöta höstlövens, som nu antar alltmer bruna nyanser och ligger som hopkurade på marken. Som om de väntar på att komma till ro under kommande dagars snötäcke. Och på något märkligt sätt känns det som en föraning om vår i luften…

Och jag tänker som så mången gång förut, att våren ligger gömd i hösten. Hösten talar fortfarande ett så vackert språk – om än lite mera lågmält!

IMG_3612

IMG_3646 IMG_3547

 

Bli först att kommentera
IMG_3530

Så gör kalbergior!

Av , , Bli först att kommentera 0

Så stora och vackra på sommaren! Och sen vissnar de ner nästan helt på vintern – undrar varför de gör sådär!

Jag pratar förstås om kalbergior! Men har lärt mig nu att de gör sådär! Så jag stoppar undan dem nå´nstans, och sen växer de på nytt till sommaren. Som regel… En del vissnar ner lite väl mycket. Och sen har jag alltid några nya skott på gång!

Tur att inte vi gör likadant – och stoppas undan någonstans. En del kanske känner det så, men själv känner jag nog att jag lever – på vintern också. Snart är vi där! Men liite mer lever man nog upp på sommaren ändå, tror jag!

IMG_0377 IMG_2736

Bli först att kommentera

Annat var det då, eller…?

Av , , Bli först att kommentera 1

”Ja, se ungdomen nu för tiden. Annat var det på min tid…”! Någon mer som vuxit upp med att höra det till sin leda? Ibland känner jag mig fortfarande kvar där – bland de här ungdomarna som det klankades på…

Blir lite påmind om det ibland på fb när det dyker upp inlägg och rutor i stil med ”när jag var liten fick jag lära mig..”. Finns speciellt en ruta som delas ganska ofta, med en lång lista på vad man fick lära sig på den tiden. Och som det förstås är tänkt man både ska gilla och helst dela vidare. (Själv har jag inte ens läst igenom.) Ja, ack vi leja så väluppfostrat det var på den tiden! Undrar ibland vilka olika tidevarv vi levde i? Jag menar väluppfostrade ”fick lära mig” och vanartiga ”ungdomen nu för tiden”?

Ungdomar klagar så mycket får man ofta höra – de ska ju vara tacksamma! Men vi som är vuxna, eller menar oss vara det? Klagar kanske inte vi också kantänka! Åtminstone gnällls det inom de vuxna leden – ibland alldeles förskräckligt!

IMG_2006IMG_2008IMG_1026541254_360488757365886_713098667_n

Bli först att kommentera
IMG_2298

”Blomman faller av…”

Av , , Bli först att kommentera 1

Det här med blomlådor – vi är inte så världsbäst på det. Det har jag nog nämnt förut. Men de har ändå som en liten intressant kretsgång – eller vad man nu ska kalla det.

Först planterade vi marguriter i en låda…

IMG_2302 IMG_2272

Ja, faktiskt i två! Sen planterade vi i tusenskönor. (Det var förstås i båda.) Men tusenskönorna vissnade ned..

024 IMG_2296

Och sen vissnade även marguriterna ner… För att sedan ett tu tre, börja blomma igen – helt överraskande!

Men – nu har de oåterkalleligen vissnat ned. Och jag ska snart ge iväg dem till släktens kompost. Så att de blir till jord igen… Som kan planteras i…

  IMG_3608

Får mig att tänka på vad Aposteln Petrus skrev i ett av sina brev – ”Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet” (1 Petr 1:24-25).

Glad att Guds Ord inte kan vissna!           IMG_1067

Bli först att kommentera
IMG_3639

Livet spirar som ändå…

Av , , Bli först att kommentera 1

IMG_2879033

Om bara grogrunden är den rätta, så kan Liv springa fram även i små skrymslen och vrår. Det kan till och med växa och frodas…

IMG_2955IMG_2954

Bli först att kommentera

Möten!

Av , , Bli först att kommentera 1

Läser en så fin liten bok just nu! ”Gå med dig” heter den, med underrubriken ”om glädjen i att vara medmänniska”.

Det är den kände barnläkaren Lars H Gustavsson som skrivit boken. Det är en bok om möten, ofta ganska enkla, spontana och oväntade sådana. Ibland så korta som ett möte någonstans på en trottoar, men på något sätt finns där ett samförstånd och man möter varandra i ett vänligt leende…

I den här boken är det inte bara barnen som står i fokus, utan lika mycket de vuxna. Ja, egentligen människor i alla åldrar. Men barn- och ungdomsperspektivet finns också med förstås och sätter lite av sin prägel på boken. Han har ju jobbat och levt tillsammans med dem hela livet.

Det är varm och vänlig liten bok som jag rekommenderar varmt! Allas våra möten med varandra borde vara just så!

IMG_2133 IMG_2005

Bli först att kommentera

Vad som räknas…

Av , , Bli först att kommentera 1

”Det är tanken som räknas” brukar det heta! Det tycker Stefan Einhorn är ett dumt uttryck – det skriver han i sin bok ”Konsten att vara snäll”. Han tycker det är handlingen som räknas. Jag är som benägen att hålla med honom… 

IMG_2133 IMG_1940

100_2019 IMG_3781

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter