Guds Nåd är ny…

Av , , Bli först att kommentera 1

Guds Nåd är ny varje morgon! Har tagit citatet från Bibeln och skrivit upp det här på blädderblockets plats, för att påminna mig.

Blev lite trött på det här med att riva datumblad. Man vet ju som ändå vilken dag det är. En almanackas förtjänst är ju som mera att se en bit framåt, för att överblicka hur landet, jag menar dagarna ligger. Så – en extra påminnelse om att det är just den dagens datum känns inte så relevant. Inte på långa vägar som det här med Guds Nåd!

Och så här på årets sista dag tänker jag – att om Guds Nåd är ny varje morgon, så bör det ju betyda att den är också är ny varje nytt år! Känns bra att tänka på, att be om och att ta till sig. Såväl som vid nya mornar som vid nya år…

IMG_4058 IMG_4055

Bli först att kommentera

Julglimtar…

Av , , Bli först att kommentera 1

Lite julglimtar – sådär bara!

IMG_4112 IMG_4113 IMG_4107 IMG_4106

Bli först att kommentera

Lite julvila…

Av , , Bli först att kommentera 0

Lite extra julvila – inte alls så dumt! Njuter medan jag kan…

IMG_4090 IMG_4021

… Bland krubbor och annat, ”vanligt” pynt! Och jodå, jag vet så väl att de krubbor vi sätter upp i våra hem, är långt ifrån verkiglighetens Betlehem, då när ”det hände sig vid den tiden”. Men jag tycker om att sätta upp dem ändå – de påminner mig ändå om dess verkliga historia! Och vad som hände sen…

IMG_4085 IMG_4049 

 

Bli först att kommentera

Frostens vackra språk…

Av , , Bli först att kommentera 3

IMG_4012 IMG_4010

Mellan regntunga dagar målar frosten sina tavlor – därhelst den har chans, innan vi skrapar bort dess skönhet.

Glada för kamerans möjlighet att bevara, delar vi våra bilder med vår omvärld. Liksom den att solen stiger upp var dag bakom hustaken.Vad spelar väl regntunga dagar för roll, när dess verklighet ligger kvar bakom molnen.

Och just på Annandagens förmiddag, nästan precis kl 11, såg jag det ske – och jag gladdes. Också över barken och laven, som plötsligt framträdde så vackert där på stammen, en stam som jag ofta bara gått förbi. Men som nu, lite lågmält talade ut sin skönhet – och jag var uppmärksam nog att lyssna….

Det slår mig – att mycken skönhet nog ofta går oss förbi!

soluppgång IMG_4017

Bli först att kommentera

Det här med julpynt…

Av , , Bli först att kommentera 1

IMG_0262 IMG_0258

Varje gång jag plockar ner efter julen så tänker jag, att nästa år ska jag inte plocka upp lika mycket. Men sen på något märkligt sätt så kommer det upp, den ena saken efter den andra. Allteftersom…

Men än har jag inte plockat upp och satt upp riktigt allt, så kanske jag lämnar kvar en del i lådor och korgar. Vi får väl se, snart är ju julen faktiskt här. Men jag vet så väl att jag sen inte riktigt kan låta bli att sätta upp lite till och lite till…

Sen är det ju inte så farligt att plocka ner det heller. Det är ganska trivsamt att ordna ner det i sina små lådor och sen ner i de stora lådorna. Nästan som att lägga pussel att allt ska få plats! Helst ska det vara samma smålådor också, från år till år. Och helst gammaldags och charmiga. Både så att man minns och så för trevnadens och alla minnenas skull.

Men dit är det långt, Nu är det att sätta upp som gäller… Och hoppas att också familjen gillar det. För det är ju inte bara jag som ska trivas! IMG_0338 IMG_0247

Bli först att kommentera

Sill till jul, eller…?

Av , , Bli först att kommentera 0

Tänk jag slipper lägga in sill till jul! Så glad jag är!

Tänkte på det när när jag lyssnade på P1 idag. Det var några där som pratade om hur vanligt det är att man gör just det, och att många tycker att just att lägga in sill, det vill man så gärna göra till jul. Då kände jag mig glad att jag inte behöver göra det!

Förutom en liten sillburk jag köpte på Ica (bara jag som tycker om) – är fossila sillar det enda vi har hemma hos oss! Det är en sådan som syns på bilden ovan. Men de brukar inte gå under namnet sill, varken i vetenskapliga pulbikationer eller hos fossil-försäljare. Då använder man de latinska namnen. Det finns lite olika slags sillar som blev till fossil en gång i tiden. Just nu minns jag inget av de namnen.

Så jag skriver sill – det är som lättare att komma ihåg. Det är rätt namn det också, och de flesta förstår vad man menar! Och så passar det ju lite bra till jul – även om man bara skriver om det!

Tänk ändå vad det är bra till jul! En del saker slipper man att göra och en del får man göra! Sånt som man tycker om…

IMG_3992 IMG_0323

 

Bli först att kommentera

Har vi Jesus kvar i krubban, eller…?

Av , , Bli först att kommentera 1

”Du lilla vackra Jesusbarn som ligger där på strå…”. Visst är den fin Elsa Beskows dikt, och tänkt som ur ett barns tankar. Men ändå – det låter som om Jesus fortfarande var liten, och när vi firar jul fortfarande firar Honom som om Han var en liten baby! Och Elsa Beskow är ingalunda ensam, det finns en massa psalmer och dikter som är skrivna på det sättet  och även sjungs i våra kyrkor.

Tänker på att när vi firar varandra på våra födelsedagar, inte firar vi varandra som om vi fortfarande var nyfödda eller små barn. Visst kan man minnas och tänka tillbaka, som vi föräldrar kanske gör ibland. Men i första hand är det ju den person som han eller hon är idag som gäller då vi firar. Om det nu är någon i familjen, någon släkting eller god vän. Men när det gäller att fira Jesus vid julen, då talas det gärna om det lilla Jesusbarnet. (Lite konstigt bara det förresten, inte säger vi som regel lilla Pelle-barnet, Lisa-barnet, Nej, vi säger rätt och slätt deras namn.

Nu menar jag inte att vi inte ska fira jul – nej, jag gillar verkligen julen. Och visst kan vi försöka föreställa oss hur det var en gång, och ställa fram våra, ibland lite märkliga julkrubbor, som kanske är långt ifrån hur det såg ut i verklighetens Betlehem. (Vi har själva några stycken!) Men det jag är ute efter är att Han inte är kvar där i krubban längre – ”Han är inte här. Han är Uppstånden”, sa änglarna till några kvinnor som sökte honom vid graven, då han dött.

Det är som samma budskapet vid krubban – Han är inte kvar i krubban! Han är uppstånden! (Det hände förstås en hel del mellan krubban och uppståndelsen). Och det är som den han är nu – efter uppståndelsen vi får hylla honom – även då det är jul!Och inte plocka ner honom i krubban igen, en gång om året…

Tillbaka till Elsa Beskows dikt, så gillar jag andra versen bäst -

För att du föddes denna dag har hela världen fest,
och därför borde väl just du bli firad allra mest!” 
Tänk ändå om det fick vara så…

IMG_0338

Bli först att kommentera

Det här med när Jesus föddes…

Av , , Bli först att kommentera 1

Det här med när Jesus föddes! Det blir lätt diskussioner kring det varje år. Vissa år koncentreras diskussionerna – eller i bästa fall samtalen – kring vilket år det var. Och andra år vid vilken tid på året. Eller någonting annat…Nog kan det vara intressant ur historisk synpunkt att veta, såväl det ena som det andra, och lite till…

Men just för själva julfirandets skull lägger jag personligen inte in någon större vikt vid det. Och tänker för stunden inte fördjupa mig i varken seriös forskning eller tankar kring det hela. För mig är det viktigt ATT han föddes. Och att vi kan förstå av de uppgifter som finns i Bibelns evangelietexter att Han föddes in i historien, som en historisk verklighet. Fast han var – och är – Gud! ATt Han är Gud kan man ju fira, eller kanske rätta sagt hylla Honom för – och inte bara när det är jul.

Men jag tänker göra det vid jul – också. Och julen tänker jag fira när alla andra här i Sverige gör det – tycker det blir mest praktiskt på det sättet. Hur andra sen gör får de själva bestämma, såväl som på vilket sätt. Det störs jag inte av – och hoppas att ingen heller störs utav mitt! 

IMG_0301

 

Bli först att kommentera

Jul och inte ståhej!

Av , , Bli först att kommentera 0

”De firar inte jul – de firar ståhej” sa någon om några hon kände för en tid sedan! Det tänkte inte hon göra som sa det, hon tänkte fira jul!

Det tänker vi också göra – i lugn och ro! Fast lite funderar jag ändå – julafton om en vecka, och jag känner mig inte ens stressad! Undrar om jag gör något fel!?

IMG_3999 IMG_0349

 

Bli först att kommentera
IMG_3294

Numrafemsmyran, tjärdalar och så vidare…

Av , , Bli först att kommentera 1

IMG_3660 IMG_3652

Livet är fullt av lärdomar! Senaste veckan har jag bland annat lärt mig om kavelbroar och Numrafemsmyran, törskatesvamp och tjärdalar. Sånt jag inte hade en aning om sedan tidigare.

Visste ni förresten att under mitten av 1800-talet brändes nästan all svensk tjära i Västerbotten, med Umeå som ledande exporthamn. Det var tack vare de vidsträckta tallskogarna här i länet, där det fanns gott om kådindränkt tallvirke, som var nödvändigt för tjärproduktionen. Töre eller tyre, som det kallas. Tyre – ett ord som man ändå känner igen. Fast det kådindränkta tallvirket räckt inte till, så man skadade en del friska träd, för att få fram mera töre. Var ju inte så snällt mot tallarna direkt, men mycket tjära blev det!

Lite märkligt att tänka på att gammalt och skadat material blev till en så viktig resurs. Värt att tänka på är också att så mycken möda och hårt slit låg bakom tjärframställningen. Idag sammankopplas tjäran kanske mest med lukten från nytjärade bryggor och båtar, i samband med sommar och rekreation. Tiderna har sannerligen förändrats!

IMG_2906 IMG_2916

 

Bli först att kommentera
Arkiv
Etiketter