Har vi Jesus kvar i krubban, eller…?

”Du lilla vackra Jesusbarn som ligger där på strå…”. Visst är den fin Elsa Beskows dikt, och tänkt som ur ett barns tankar. Men ändå – det låter som om Jesus fortfarande var liten, och när vi firar jul fortfarande firar Honom som om Han var en liten baby! Och Elsa Beskow är ingalunda ensam, det finns en massa psalmer och dikter som är skrivna på det sättet  och även sjungs i våra kyrkor.

Tänker på att när vi firar varandra på våra födelsedagar, inte firar vi varandra som om vi fortfarande var nyfödda eller små barn. Visst kan man minnas och tänka tillbaka, som vi föräldrar kanske gör ibland. Men i första hand är det ju den person som han eller hon är idag som gäller då vi firar. Om det nu är någon i familjen, någon släkting eller god vän. Men när det gäller att fira Jesus vid julen, då talas det gärna om det lilla Jesusbarnet. (Lite konstigt bara det förresten, inte säger vi som regel lilla Pelle-barnet, Lisa-barnet, Nej, vi säger rätt och slätt deras namn.

Nu menar jag inte att vi inte ska fira jul – nej, jag gillar verkligen julen. Och visst kan vi försöka föreställa oss hur det var en gång, och ställa fram våra, ibland lite märkliga julkrubbor, som kanske är långt ifrån hur det såg ut i verklighetens Betlehem. (Vi har själva några stycken!) Men det jag är ute efter är att Han inte är kvar där i krubban längre – ”Han är inte här. Han är Uppstånden”, sa änglarna till några kvinnor som sökte honom vid graven, då han dött.

Det är som samma budskapet vid krubban – Han är inte kvar i krubban! Han är uppstånden! (Det hände förstås en hel del mellan krubban och uppståndelsen). Och det är som den han är nu – efter uppståndelsen vi får hylla honom – även då det är jul!Och inte plocka ner honom i krubban igen, en gång om året…

Tillbaka till Elsa Beskows dikt, så gillar jag andra versen bäst –

”För att du föddes denna dag har hela världen fest,
och därför borde väl just du bli firad allra mest!”  Tänk ändå om det fick vara så…