”Myrans vägar under himmelen…”

Ramlade över en dikt om skogen av Bo Setterlind idag!

Ingen jag minns att jag läst förut,,, Men visst är det lite så här med skogen?

Nu kanske jag inte håller med om precis allt – som exempelvis att det är ”endast så” så man kan bli hel igen. Men visst finns det mycken läkedom såväl bland träden, som i öppna gläntor.

Visste ni förresten att det finns ett rehabiliteringsprojekt för dem som ”gått in i väggen”, som går ut på att sitta på en stubbe i skogen… Lite enkelt uttryckt förstås…

Här är i varje fall Bo Setterlinds dikt. Skogen heter den! Tycker man mår bra bara av att läsa…

”Har du glömt att skogen är ditt hem,

att den djupa stilla skogen står och väntar på dig som vän?
Lämna stadens oro, kom till skogen åter,

endast så kan du bli hel igen.
Har du glömt att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen,

källan, där det växer upp små ljusa samtal,

gläntan, där man leker med ett regn, är de glömda.
Minns du inte dem?”