Petronella ifrån Plaskeby! Lite så…

”Hej sa Petronella ifrån Plaskeby” Lite så känner man sig faktiskt i dessa blöta plaskande dagar.

Tycker jag brukar ta vädret som det kommer (vad finns det för alternativ?). Men lite väl blött känns det, och sen är det lite väl halkigt – och inte kan man ta sparken! Sen är det ju lite så också att det klagas lite mycket på det överallt och runtomkring. Inte alltför jobbig från var och en, men när man hört det några gånger under en dag, så blir det nästan att man påverkas. Men bara lite – hoppas jag!

Tillbaka till Petronella, så tycker hon ju att det är ”dags att fälla upp sitt paraply”. Tänk, det tycker jag aldrig! Oavsett hur mycket det regnar. Det löser jag på annat sätt, med kapuschong på någon regntålig jacka eller så. Gillar inte det där med att en hand blir upptagen av paraplyet. Och om det blåser vänder det sig dessutom så lätt ut och in! Det jag tycker ännu sämre om än paraplyer är hopfällbara sådana. Men nog gnällat om paraplyer för idag – kanske nog gnällat om vad det vara månde.

Ska kanske skriva något positivt istället. Som att ”segla bort i en galosch”, som Petronella tänkte göra. Hur nu det ska gå till! Men kanske kom hon sig aldrig iväg – hon kanske bara fantiserade lite! Positiv till plaskandet känns hon ju hur som helst, om man tittar på hela sången! Kanske skulle man lära sig lite av henne…

Fast – ”att plaska ända fram till jul”, vet jag inte om jag har lust med. Jul har det ju precis varit!

Hej, sa Petronella i från Plaskeby.
Det är tid att fälla upp sitt paraply.

Sen så ska vi traska kring och ha det kul.
Det får gärna plaska ända fram till jul.

Glada ska vi ropa: Tjenare och mors!
Segla allihopa bort i en galosch.

Segla hela natten intill ljusan dag.
Är du rädd för vatten? Det är inte jag.