Om oanmälda sånger!

Det är lustigt det här med sånger! Hur de kan dyka upp i ens tankar, oanmälda! Ibland någon man inte tänkt på, på länge.

Vet inte om det är den annalkande våren, att så mycket i naturen vaknar till liv. Men nu några dagar har den här gamla sången poppat upp inombords, nu och då!  Fast den innehåller mera sommar- än vårbilder, förstås..! 

Kom, hör min vackra visa!
text: Zakarias Topelius

1.
Kom, hör min vackra visa,
som fågeln diktat har.
Guds godhet vill jag prisa
i alla mina dar.
Om honom susar bäcken,
om honom talar skyn.
I röda rosenhäcken
han blomstrar för vår syn.

2.
Och himlen är hans höga,
hans underbara hus,
och stjärnan är hans öga,
och solen är hans ljus.
Och vida världen glädes
att honom prisa få.
Och Gud är allestädes
och uti mig också.