Vad är vår påskafton – som egentligen?

Citerar från Lukas 12 – och det är mycket sista meningen jag tänker på.

”Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.

55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.”

Tycker inte vi varken behöver låsa in oss eller ”vara stilla”. Inte nu när vi vet hur det hela slutade! Men ändå! Varför är det så kyrkligt tyst kring den här dagen, när dagarna runtomkring – med rätta – uppmärksammas så mycket?

Men jodå, jag gillar en del med ”vanlig” svensk påsk också! Har sparat en del påskpynt, som jag trivs med att plocka fram – fast utan överdrifter! (Avskyr exempelvis fjädervippor, så´na man sätter i björkris.) Gillar också mycket av påskmaten, och kokar några ägg – men vi äter inte särskilt många. Och påskgodis – ja, i år har vi inte köpt något sådant alls! 

Men allt det där är ju bara utanpåverk. Som lite kristyr uppe på själva kakan! När man skrapar av det, så finns ändå kakan kvar där inunder! Så vill jag åtminste ha det på min påskafton! För vem vill och klarar av att enbart äta kristyr, utan kaka? Då skulle man må, ganska dåligt i längden…