När det kommer till stubbar…

När det kommer till stubbar, så tycker jag att gamla är finare än nya! Som egentligen! Så är det ju med en del saker här i livet, att gammalt är finare än nytt. Och ibland är det tvärtom, ganska mycket tvärtom – åt båda hållen.

Tänkte på det här med stubbarna för ett par dagar sen, när vi  upptäckte att man huggit ner några träd i närheten av där vi bor. 

Ganska många tråd var det som var borta! Undrar lite varför! Kanske var de sjuka på något sätt (brukar vara insvepta med spinn ibland på sommaren). Dock inte alltid. Så – nu är det bara att vänta på att stubbarna ska bli gamla och fina. Har ingen koll på hur lång tid sånt brukar ta!

Har etttt par foton från gamla stubbar, från samma lillpark där träden stått, tagna i höstas.   Och så kom det med en del av själva träden. Känns fint att ha kvar nu… Lustigt, men så länge träden stod där så tänkte jag aldrig på att jag tyckte om dem! Men nu när vi såg stubbarna, så kändes det – inte riktigt som sorg, men lite vemodigt ändå!

Fast egentligen så tycker jag om stubbar – gamla sådana. Kanske för att man då inte har något minne av träden. Och stubbarna har börjat leva som sitt egna liv. Fast de egentlgen bara är en rest av något som var! 

Lite märkligt när man riktigt tänker på det!