Vissa dagar är man så berörd…

Vissa dagar är man så berörd! Mer än andra dagar!

Vet inte riktigt varför det är så. Kanske händer det mer de dagarna. Att man i olika sammanhang stöter på dem som på olika sätt har det svårt. Artiklar, reportage och fb-delningar man läser och tar del av, osv. Eller att man helt enkelt har ett mer öppet sinne och har lättare att känna empati.

Jag vet som sagt var inte! Varför vissa dagar bara flyter på ”som vanligt” och man är glad över tusen och en små saker, Över sån´t som kanske inte har så stor betydelse i långa loppet. Kanske skulle man inte orka att ha för berörande dagar jämt. (Fast jag tror det finns dem som har det, och som låter det blir en drivkraft till goda gärningar i en eller annan form.)

Har haft en sådan dag idag! Nästan som om jag drabbats av personlig sorg och så smått håller på att återhämta mig. Någon skulle kanske säga att ”det är fint”! Men jag vet inte just! Det enda som jag låtit det mynna ut i är att jag engagerat mig lite extra på fb, delat, kommenterat – försökt få ut mina ord (och gråtit ibland när jag skrivit).

Och om några dagar finns knappast ens orden kvar, åtminstone är det ingen som ser dem. När nyhetsflödets strida ström spolat bort de tankar jag haft och försökt förmedla…

Imorgon skrver jag kanske om blommor igen… Men ändå – visst vill jag beröras!