Sparat morgonljus…

Har lite morgonljus sparat från igår! Något att vara glad för denna disiga morgon… Samtidigt är det något visst med dis och dimma, och det speciella landskap som bildas. Allting blir lite gåtfullt, som att man inte vet riktigt hur allting är. Fast man egentligen vet, om det gäller välkända marker. Fast i nya, främmande trakter är det inte så förstås. Och sen är det ju det här med trafikfaran. Till lands och till sjöss…

Tänk ändå, om man kunde spara lite ljus på riktigt, så dimman lättade för alla dem som behöver. Men ljuset inombords – om vi nu har det – det borde vi kunna dela, i lite större utsträckning… ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” var det någon som sa! Är glad att det är så det är. Även om dimman försöker fördunkla det hela understundom!