Så lätt att missa – stora träd och ögonblick!

Rönnen är på G – igen! Eller rättare sagt rönnarna. Känns på något sätt som en trygghet, att kunna följa och fota dem under årets gång. Fastän jag fortfarande saknar den nedsågade. Den som var som bäst där den höljde sig som en lövsal över gången. Äppelträden är också på G. De hör som ihop med rönnarna, på samma gång- och fotorunda i årets gång. Lite som äppelträdens knotighet hör äppelträden till. En knotighet som blir extra tydlig så här i vårens avlövade karghet, Men så vackert avtecknade mot den klara, nästan sommarblå skyn! Idag blev jag överraskad av sälgen, har inte ens tänkt på att den finns där. Fastän jättestor, och just nästan totalt lysande gul… Men fåglarna sjöng så högt och vackert där högt uppe bland grenarna. För högt upp för min närbildskamera. Men här är ett par av dem ändå, för den skarpögde att försöka hitta. De var gula, röda och gröna i färgerna, och ganska så många. Ibland är ögonblicken det bästa vi har i livet, och det bästa man har under dagen! Jag menar, dem som man tänker på att de finns där, så lätta att missa. Men om man kan missa en hel, stor sälg – hur lätt kan man då inte missa ett ögonblick? Imorgon slår nog förresten vitsipporna ut. Blåsipporna har redan gjort det! Fastän de har det lite kargt – de också!