Alltid är det något! 

Något som måste åtgärdas, göras, kommas ihåg för just den dagen – eller nästa! Något att ta hänsyn till, att undvika, ja, en hel massa något….

Just det där att sitta ner, och göra ingenting eller vad som faller en in. Så sällan det låter sig göras! Men om det skulle vara mycket sådant, skulle det kanske inte vara så bra – det heller!  Så – alltid är det något man inte tycker är bra. Men alltid något som man tycker är bra – också! 

Att gilla eller inte gilla – det är frågan! På facebook i varje fall. Men man kan inte gilla allt man gillar, för då får ens vänner nyhetsflödet fyllt med vad just jag gillar. Nåja, allt syns väl inte hos dem, men ändå vill man ju vara lite hänsynsfull. Förrestan hinner man inte gilla allt, man kanske skulle gilla, då mitt nyhetsflöde också är fullt med vad andra gillar. Känns det som ändå. Egentligen räcker det med att se inlägg som andra gör –  inte vad de gillar. Så man scrollar lite snabbt, och kanske missar en del. Sånt som man kanske verkligen skulle gilla – eller ogilla! Egentligen är det ju för att få lite kontakt, då och då under dagen. Inte för att få info, eller är det…? Nu måste jag nog tänka efter, kanske är det både ock – ändå!

Nu måste jag jobba – det är något jag gillar! För det mesta! ”Den som är försumlig i sitt arbete är en broder till rövaren” säger Predikaren. Och det vill man ju inte vara, inte heller en syster! Sen är det ju också det där med ”glädjen i all min möda” som också står i Predikaren. Så sant som det är sagt – för det mesta!

Bakade lite matbröd idag. Och sen lagade jag en potatis- och purjolöksoppa till middag. Den passade så fint till brödet, eller egentligen säger man väl tvärtom. Ja, det blev några pannkakor också. Det hör ju som ihop, fast jag klarar mig utom dem. Men soppa är fint! Vi prövar en massa nya recept just nu, och bestämmer sen om det blir ”om”, så att vi behåller receptet. Dagens soppa var en sådan, både god och enkel att göra!    För övrigt så flöt kontoret på hyfsat som det skulle. Och Bibeltexterna i ”Anta Utmaningen”, ligger jag lite före med. Men fortsätter ändå framåt. Det har blivit som en vana att läsa vid mat- och fikapauserna, så det blir lite tomt utan. Hörde nyligen i samband med Bibelläsning att ”man kan svälta sig mätt, och äta sig hungrig”! Stämmer nog ganska bra.  ”Vårt dagliga bröd giv oss idag…”.  Kan ju gälla andligt bröd också, som är nog så viktigt!

Tisdag fast det är måndag, och måndag fast det är tisdag. Känns lite så och man får påminna sig. Men viktigast att veta vad man gör och vad man ska. Bokföringsverifkationerna har flutit undan så fint, bara häftapparaten som tjorvat. Kanske har jag fel häftklamrar, den bruukar vara hyfsat bra!För övrigt är det dags att plocka undan påsken. Har börjat samla ihop några saker, men det känns knappast sorgligt ens. Den var riktigt vilsam och skön, men nu är den över. Och över är över – fast inte ändå! Jesus är Uppstånden – och Han är sannerligen Uppstånden! Varken måndag eller tisdag kan någonsin ändra på det!

Och påskkaktusarna blommar än…

Plötsligt häromdagen var de borta, bara stubbarna kvar! Fint att man sparat ett par foton som minne. På åtminstone någon av dem! Fanns en hel rad av dem….     

Långfredagsförmiddag – eller som på engelska ”Good Friday” (gillar det så mycket bättre). Går ut i trädgården, som trots att metrologerna just visat vår landsdel insvept i snömoln, lyser klart i förmiddags-sol. Våren har just inte kommit längre sen sist, eller rättare sagt dess blomster. De är förståndiga, vet vad de tål. Kanske att lökväxterna nått aningen lite högre, bredvid primulans eller gullvivans försiktiga blad. (Lite svårt att säga vilket.) Kanske att även kärleksörtens blad har kommit aningen längre, men just inte mer. Och jag tänker osökt på Höga Visans Ord – ”Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill.” Nåja, gäller väl inte växter just där, men kanske kan man säga lika om vårens växter – ”Oroa dem inte, stör dem inte – förrän de själva vill! Stenarna ligger där de ligger. Dem kan man knappast oroa, men har ändå sin del i vårens glädje, där de tinat fram från snön. De glittrar i solljuset, och inom mig skriver jag vackra poetiska rader. Men när jag ska skriva ner dem, nu några timmar senare så blir det bara lite enkel prosa.  Men jag är glad ändå! Det är en så bra fredag – Good friday! Ända sedan den där mörka dagen, för så länge sedan…