Vitsipporna håller sig kvar…

Det blev som en extra lördag, känns det som när det var helg och vardag lite blandat. Och inte mig emot, då lördags-sysslor, tillika med lite lagom avkoppling – som lördagar ofta bjuder på – kunde göras två dagar i streck.

I trädgården håller sig vitsipporna kvar. Är glad för insekternas skull, som tycks välja dem framför andra, mer nytutslagna. Och bakom dem, mot den fortfarande ofullbordade muren, har ett par av rosens blad börjat veckla ut sig! Vecklar ut sig så smått gör även ormbunksbladen. Och jag tycker så väldigt mycket om dem just så! Fast jag tycker om dem sedan också. varje fas av deras utveckling och som fullt utvecklade med för den delen.   Julrosen tycks tacka för sig, och bildar tacksamt nog frökapslar för förökning i kommande dagar.  Även blåsipporna har tackat för sig (förutom någon enstaka här och var), vars blad nu blivit blankare och vackrare när blomningens tid är över. (Funderar lite på varför det är så med blåsippsblad. Andras blad brukar vissna med blommorna.) Ja, så finns det så mycket mer förstås, men gullvivor och pärlhyacinter intar mitt hjärta just nu.   Men nya små knoppar och skott som kommer, är inte att förakta. De har en plats i mitt hjärta de också! Och hur gick det då med lördagsbestyren? Jo, jag ska nog dammsuga lite nu. Om jag inte tar en kopp kaffe bland blomstren!