När krollijor växer…

Sakta, men säkert har de vuxit fram  – krolliljorna! Ett tag sen de såg ut så här – Och på ett sätt var jag lika glad då, när de stack upp ur marken i våras. Och sen växte de och växte och växte – och fick knoppar… Som växte och slog ut!   Visst vet man att det ska hända. Men det är ändå så förunderligt att följa det när det sker! Och visst är jag glad nu också, när det väl slagit ut. Riktigt, riktigt glad… (Och vi har inte ens några liljebaggar i år. Det är något att glädjas över.) ”Av sig självt bär jorden…”. Ja, gröda står det i det citerade bibelstället. Men det stämmer så fint – hela vägen!