Lån av en dag och en rödklints-äng!

• Allt är nära, allt är långt ifrån.
• Allt är givet människan som lån. (Pär Lagerkvist)
  

Jag vet – den här dikten handlar om hur vackert det är när det skymmer. Och just nu är det bara morgon! Eller tidig förmiddag om man så vill… Men raderna kom så för mig, och jag tänker på det här med ett lån. Det sägs att vi ska fånga dagen! Funderar på om den blir min då, eller är den fortfarande bara ett lån, någonstans ifrån?

”Din är dagen, din är också natten,
 du har skapat ljuset och solen….” skrev en författare vid namn Asaf i det att han riktade sig mot Gud. (Finns bevarat i Psaltaren 74:16.) Så kan jag känna också! Åtminstone ibland, när jag tänker lite djupare på det…

Sen om det är vackrast när det skymmer. Det kan vi kanske ta en annan dag! Den här dagen tänker jag låna som min, både inne på konoret och när jag förhoppningsvis hinner gå en runda bort och se om rödklinten fortfarande blommar borta vid ån…