Längtans vita blomma…

Det är något speciellt med vitsippor. Dess vita renhet, med små färgskiftningar. Vittnar om sin Skapare – likt alla sina blomsterfränder… Nej då, det är inte så att jag toklängar. Men lite har jag börjat längta ändå. Fint att ha några foton sparade, som man kan se på tills vidare! Och snart kommer även krypen…

Men fram till dess får jag nöja mig med vinterns vita, frusna skönhet! Och den är ju ganska så fin – den också! Också ett vittnesbörd kanske – på sitt sätt!