Så länge vi skriver april…

  ”Ty se, vintern är förliden, regntiden är över, den är förbi. 
Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit, och turturduvans röst
hörs åter i vårt land….”

Lite haltar väl texten från Höga Visans tolfte kapitel, om man applicerar den här hos oss idag. Det är ju skrivet från ett så annorlunda klimat än vårt. Men texten dyker upp i tankarna, när marken börjar bli bar. Även om blommorna inte visat sig på marken, hemma hos oss i varje fall, utan bara späda knoppar. Och det här med turturduvur… Ja, nog kan man glädja sig åt fågelsången nu alltid, även om den kommer från andra fåglar än just duvor. Och att vintern är förliden? Jodå – även om snöflingorna fortfarande kommer att virvla i luften flera gånger än, så behöver det inte betyda så mycket vinter. Inte då almanackan skriver april… Snart kommer blommorna att visa sig, även här på marken. Bladen och knopparna finns där redan. Det är bara att bida dess tid!