När dagar pausar…

Vissa dagar pausar som… Man jobbar som vanligt. Gör till och med sådant som skulle gjorts för länge sedan, men inte blivit av. Men ändå är det som sådana dagar hänger i luften, lite mitt-i-mellan allting. Nästan som de inte är. Men ändå är de, och flyter på – och har varit och haft innehåll när dagen är slut!  Medan andra känns som aktiva och närvararande från början till slut.   Men kanske behöver det vara som lite stiltje ibland. Man kanske orkar mera så, i långa loppet…. Några strofer från en Psaltarpsalm dyker upp i tankarna – ”Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann,
 som en av nattens timmar .
 Du sköljer bort dem,
 de är som en sömn.
 Om morgonen gror de som gräset,
 om morgonen gror det och blomstrar,
 mot kvällen vissnar det och torkar…”. Citaten från Pslam 90 som har som rubrik ”En bön av gudsmannen Mose”. Tänk att han också kunde känna det så. På samma sätt som jag gjort idag. Det är lite intressant, kan jag tycka!