Rofylld vardagslunk…

”Den vanliga vardagslunken”! Varför säger man egentligen så? Och varför tenderar det att låta som lite småtrist, eller…? Det gör det kanske inte när allt kommer omkring. Egentligen låter det lugnt och tryggt. Precis som – ja, just vardagar, vilka jag gillar (inte minst måndagar). Det betyder ju inte att det inte händer någonting av värde, spännande eller intressant. Det är bara en alldeles vanlig dag, precis som alla de andra av samma ovanliga slag…   Så här en måndag, nästan i mitten av augusti – !