Skördat och bakat lite idag! Nåja, fick hjälp av odlare och bagare på ”Bondens egen marknad”! Det är ju augusti…   Men man ska kanske inte skoja sådär. Gjorde det just på fb, och då ville någon ha receptet. Uttryckte mig kanske oklart! Men härligt är det med ”Bondens…” Inte bara den härliga ”skörd” man kan få, utan att där är så trivsamt också! En vers från Psaltaren som dyker upp – ”Du skaffar säd åt människorna
 när du så bereder jorden… (Ps 65:!0!)  Tänker på att det är viktigt det där med mjölet, från vilken säd det kommer. Inte bara vilken sort, utan också på vilken kvalite. Det som gör att en del bröd är så mycket godare än andra. Till stor del i varje fall… 

Gick längs en rosenhäck igår och noterade; Att även om där nu fanns mången ros som förvandlats till nypon, så var häcken översållad med rosor och bar även gott om knoppar! Bin och andra insekter samlade fortfarande pollen, och bland bladen kröp diverse små kryp. Noterade också igen, som många gånger förut – att överblommat kan också vara vackert… Och sen tänkte jag på nyponen, om de kanske bara är överblommade rosor, eller något helt nytt. Kanske att ordet förvandling här passar allra bäst?  

Gissar de är i full gång därutanför! Alla dessa bevingade vänner – och andra små kryp – som förgyllar våra sommardagar och vårt liv! Och nej, jag vet att getingar inte anses förgylla. Men vackra är de, och faktum är att de gör en hel del nytta de också. Som att äta skadeinsekter och så… Vi har en hel massa på vårt vildvin och de håller sig just där, så vi låter dem bara vara. Och jag – jag sitter här vid min dator och försöker komma mig in med vad dagen har i sin beredskap. ”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet…”. En sångtext som dök upp från minnesbalkens rika gömmor. Tack för det mitt minne, ska försöka komma ihåg det när dagsrytmen tickar på som bäst…!

Så är vi i mitten av ”ljuva, härliga…”. I varje fall om man får tro Elsa Beskow. Ni vet, i den där ramsan hon skrev om månaderna. ”Juli, Augusti och September, ljuva härliga framgå…”. Gissar att hon skrev ramsan i lärosyfte, för att det skulle bli lättare för barn att komma ihåg dem. Håller kanske inte helt med om hennes epitet på alla månaderna. Men för augustis del kan jag vara med. Även om ljuv kanske inte är ett ord jag själv använder i samband med månader och årstider. Men sån´t ändras ju lätt genom tidernas gång. På Elsa Beskows tid kanske man upplevde augusti som ljuv. Själv tycker jag det är en ganska härlig månad, så låt gå för det Elsa Beskow!

”Den vanliga vardagslunken”! Varför säger man egentligen så? Och varför tenderar det att låta som lite småtrist, eller…? Det gör det kanske inte när allt kommer omkring. Egentligen låter det lugnt och tryggt. Precis som – ja, just vardagar, vilka jag gillar (inte minst måndagar). Det betyder ju inte att det inte händer någonting av värde, spännande eller intressant. Det är bara en alldeles vanlig dag, precis som alla de andra av samma ovanliga slag…   Så här en måndag, nästan i mitten av augusti – !  

Jodå, nog har de funnits ett tag. Men nu börjar de komma på allvar, de vackra renfanorna.   Så lysande gula står de där överallt. Gillar dem – och så gör även diverse insekter och sommarkryp. Dem gillar jag också – förstås! ”Med vishet har han gjort dem alla…” Antar att orden i Psaltarpsalmen inkluderar såväl blommor som kryp. Undrar förresten varför de heter just renfanor. Tror jag ska söka reda på det, lite senare idag…

Oh, så mycket att göra! Måste skynda, skynda… Eller – måste jag? Trots allt är det ju sommar så kanske kan jag kan unna mig att ta det lite lugnt…?  Åtminstone lite! 

Lärde mig ett nytt namn igår – martorn. Visste inte att den här växten heter så, men tjusig är den, riktigt pampig!  Beträffande namnet läser jag i viruella floran – ”Artnamnet maritimum kommer av latinets mare (hav) och syftar på att arten växer vid havet. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/eryng/erynmar.html Där läser jag vidare; ” Martorn är sällsynt och förekommer sparsamt på sandstränder vid havet, från Bohuslän till Gotland och Öland. Individrika förekomster finns bland annat på Sydkoster i Bohuslän och arten kallas ibland också kostertistel. Första fynduppgift är från år 1741 då Linné hittade arten på Öland ”wid Byrums sand ofwan för Horns Ladugård, på Hafsstranden” (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741).

Där ser man! Martorn på fotona här växer dock inte vilt, och inte heller vid havet. De är från planteringarna nedanför Väven vid Umeälven, så då växer i varje fall vid vatten… Och kunskapen om namnet och övrigt kom sig därav att jag delade mina foton på facebook. En flora-intresserad vän, som jag visste likt mig, gillar denna så vackra växt. Martorn – så var och är namnet!