När sommaren dröjer sig kvar…

Må vara att hösten börjar viska i vrårna – med sitt, som alltid så vackra språk! Men än fladdrar sommarens budbärare omkring, om än inte lika rikligt som tidigare. Och humlorna surrar på och samlar sin nektar, som om de ingenting märkt. (Eller har de kanske märkt, och… Får nog läsa  på lite mer!) Blomflugorna tycks dock ha lite mer bråttom än vanligt, men dröjer sig lite längre bland rosorna… Allt det här såg jag igår, och mera därtill! När solen lyste genom dagen och det begynnande kvällsljuset talade så milt och vackert, till mina öppnade sinnen. En lovsång till Gud från mitt innersta rum – och alla de yttre… Många kallar det höst, medan jag hellre vill säga sensommar. Och kanske är det både ock – en blandning av det bästa från båda?