”Oh så roligt! Oh så mkt att göra”! Eller…?

”Oh så roligt! Oh så mkt att göra!” Så sa hon Alfons Åbergs faster Fiffi. Den gången var det Alfons födelsedags-kalas det gällde. Ett kalas som faster Fiffi svängde ihop med ett stort leende. Tänker att det är fint om det får stanna på den nivån, att det är roligt om det är mycket att göra, även så här vid juletid. Annars blir det inte roligt alls, om man så får säga. Om man kommer dithän kanske det är bra att sätta sig ner och gå igenom vad man tror man behöver göra och sortera bort lite måsten och onödor – eller rent utav en hel del…    Och så får man inte glömma alla de där småstunderna till avkoppling under dagens och tidens lopp. Dem man tar, fastän man egentligen inte hinner. Om de inte blir för långa, så kommer man snart ikapp igen genom den vila man fick – kan ge mer energi och inspiration än man tror.  

Det blev ett ganska bra kalas för Alfons den där gången, Fast ganska rörigt också förstås. Så Alfons tyckte egentligen bättre om det mer stillsamma kalaset han hade efteråt, med sina båda bästa kompisar. Så kanske många av oss också vill ha det. Lite mer lugn och ro än stora kalas. Fast för en del är det förstås tvärtom. Och en del skulle nog gärna vilja vara med på antingen det ena eller det andra, men har av olika anledningar svårt att bryta sin ensamhets isolering.

Önskar att alla kunde få välja…