Känslan av något nytt…

Några julkort sitter kvar på anslagstavlan i köket, och förmodligen ligger det några kvarglömda saker i någon vrå. Sådär som det alltid brukar göra, ni vet. (Eller kanske inte vet.) Annars är allting undanstuvat snyggt och ordentligt i sina lådor. Och livet går vidare… ”Allt har sin tid”, som Predikaren säger.  På ett sätt tycker jag att det är först nu det nya året börjar, och allt känns så där fräscht och trevligt och nytt. Själva nyårshelgen kommer ju som mitt i en sammanhängade helgperiod och är på ett sätt inte särskilt ny. Åtminstone inte känslmässigt. Fast – det är förstås inte på känslor man ska leva, utan på fakta och verklighet. Men om inga känslor fanns, det vore förstås bra konstigt. Och nog är de verkliga också – på sitt sätt, av vilket slag de vara må. Ibland kan man kanske önska att de inte vore det… Men känslan av något nytt och oskrivet, som en ny period av något slag, eller bara som en ny morgon till en ny dag. Det känns, i varje fall just nu, både verkligt och bra!