Vårvinter eller vintervår – Mars är så mitt-i-mellan…

Jodå – nog kommer det snö och döljer allt framtinat igen (se gårdagen) Åtminstone delvis och åtminstone för en kort tid. Mars är så mitt-i-mellan. Kanske det som menas med vårvinter. Tänker ibland på att man aldrig säger vintervår. Åtminstone som jag hör – men finns kanske dom som säger så? På ett sätt stämmer det ju minst lika bra som vårvinter,  Kanske att det har med det positiva att göra, att det låter så trevligt att vintern har en touch av vår. Medan vintervår låter mer negativt, nästan som ett bakslag att våren har fått känning av vinter? Knappast aktuellt här hos oss i Mars, där våren knappt eller inte alls tagit sin början. Så jag fortsätter nog att säga vårvinter, gillar det positiva. Det är så besläktat med uppmuntran. Vilket jag gillar stort! Det tyckte Paulus också, vilket han ofta ger uttryck för i sina brev. Som när han skrev till tessalonikerna – ”Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör… uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla” (1 Tess 5:11,14). Fina ord de fick där i Thessaloniki, idag Greklands näst största stad, i Mellersta Makedonien.

När det gäller våren så såg jag ett Mumin-citat förut idag – ”Han hoppades att våren skulle bli lång, så att han fick behålla förväntan så länge som möjligt…”. Ligger något i det. Men tänker att förväntan kan man få känna året om. Året – och livet – är ju mer än våren…