Bär som mognar hemligt…

Tänker spontant på en rad i en dikt av Ylva Eggehorna – ”…och körsbären som mognar hemligt” – när jag ser bär som mognar fram på gårdarna mellan hyreshusen mittimot oss. Nu är det inte just körsbär, och kanske inte hemligt heller. Men det är så där lite oväntat, särskilt för mig som inte rår om dem, utan bara råkar se dem…  Så vackra är de, även under mognadsprocessen. Precis som så mycket annat kan vara det just när det mognar fram, vilket vi kanske lätt glömmer, i vår iver att se det färdiga resultatet.   Och så den där dikten av Ylva Eggehorn, den är också så fin! En dikt skriven i sommartid…”På väg mot Sörängen” heter den!
Här är hela –
”Vart jag än går i din sommar:
försoning i dina spår
Ängsullens vita nystan i dunklet
och lysmaskens gröna tråd
och körsbären som mognar hemligt:
Allt är en väv av nåd
där man går.
Smörblommor överröstar
smärtans ensamma strån.”