Som svampar ur jorden…

”De sticker upp som svampar ur marken” brukar man säga! Om sånt som börjar synas ofta och som lite överallt. Och de sticker verkligen upp ur jorden – svamparna. Plötsligt är de bara där, ätliga, oätliga, giftiga, vackra – kanske också fula? (Tveksamt dock, tycker  i princip att de flesta svampar är vackra!)   Fast som bekant är det inte svampen som sticker upp, utan fruktkroppen – den reproduktiva, sporbärande delen av svampen på deras mycel. Det mycel som redan är utvecklat under markytan, vilket gör att det vi kallar svamp kan sticka upp till ytan så där snabbt. Det lite fiffiga med svamparnas mycel är att det är nyttigt till mycket, även om de svampar som syns vid ytan skulle vara giftiga. För under ytan pågår ett viktigt samarbete mellan svampmycel och växtrötter, så kallad mykorrhiza eller svamprot. Genom att fina underjordiska svamptrådar tränger in i rötterna, kan växten ta upp vatten och viktiga näringsämnen. Samtidigt som svampen får kolhydrater från växten i utbyte. I vissa fall får växten även bättre skydd mot sjukdomar. En symbios som fungerat tiderna igenom – det visar några fossil från svampar i Wisconsin, USA, som hittades i samband med ett vägbygge. Fossilen består av fina strukturer som liknar sporerna och de fina trådlika hyperna hos dagens mykorrhiza. Så – medan vi gläds åt det vackra i naturen samarbetar olika växtrötter och svampens mycel nere i jorden, fördolt för våra ögon. En symbios – där nere under våra fötter – då vi rör oss ute i naturen och gör det möjligt för växtvärlden att fortsätta leva och växa till, utan att vi ens är medvetna om det.

Referenser – https://en.wikipedia.org/wiki/Mycorrhiza, New Scientist 2000 vol 167 sept 23 sid 21, Science 2000 289 sept 15 sid 1920-1921.