Med klara kontraster…

”Just det att himlen är så grå får marken själv att börja lysa:…” skriver Tomas Tranströmer i en dikt om November. Och visst är det så – mitt i sin vilsamhet handlar november ganska mycket om kontraster. Och på ett sätt gör väl hela livet det, även på ett djupare plan än så. Och det är väl också det som Tranströmer vill lyfta fram med sina samtidigt enkla och djupa ord. ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” skriver Johannes i början av sitt Evangelium. Det är ytterst Jesus han syftar på, och stämmer även på ett enkelt plan. Det är bara att tända ett ljus i ett mörkt rum, antingen ett levande eller elektriskt, för att se hur väl det stämmer. Tänker lite på att även ord kan vara så – ordljus som lyser i diverse ordmörker. Även om sådant mörker kan vara väl så kompakt att tränga igenom ibland. Men det är väl värt att pröva, borde nog göra det lite oftare själv när jag nu tänker på det…