December är blå…

 Det här med att försöka fånga en måne… Nåja, inte så lyckat kanske. Men den var så fin i verkligheten där den hängde i sin ny-fas, medan mörkret fortfarande ruvade – för att tala lite med dagens ämne.  December är blå, säger en vän till mig som har olika färger på, åtminstone vissa månader. Tänkte på det när jag tog en sväng med sparken vid tiotiden idag. Himlen får som en speciell decemberblå färg, ja själva luften känns blå (någon mer som upplever det så?) Morgonrodnadens alla olika rosa nyanser hade flyktat, och genom träden borta vid Hedlundadungen såg jag solen bana sig väg upp mot en mellanblandad sol och molnig dag.  Hemma vid vårt hus igen blir jag återigen påmind om hur våren bidar inom syrenens bladknoppar. Visst känns det bra, men den vinter som just nu är får också gärna vara. Som det står uttryckt fint i en vishetspsalm av Asaf, riktad till hans Skapare – ”Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen. Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig.” (Ps 74:17-18)