Påsken blommar… (Eller – Under sabbaten var de i stillhet…)

Påsken blommar – i skirt rosa… …och oansenligt vitt.  Den sistnämnda som i smyg, innan jag hunnit se och tagit bort den stängel den växer på. Något som jag annars alltid gör, för att det annars skulle bli alldeles för mycket och ta för mycket näring fär växten i stort. Påsken blommar vackert i gult också – i en tulpanbukett, som stoltserar vackert på köksbordet.  I ”Anta Utmaningen” läser jag om hur några kvinnorna följde efter när Jesus tagits ner från korset – ”…och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” (Luk 23:55-56). Mot den bakgrunden blir våra svenska påskaftnar en smula märkliga. Där och då måste det ha varit en förfärlig dag, både för de här kvinnorna och för väldigt många andra. De hade ju inte facit som vi har, vi som vet att den förvandlades i underbar uppståndelsedag. Så – kanske vi skulle börja fira även lördagen, som en långlördag. Bara för att minnas…Men med Uppståndelsens genklang som en sprittande glädje djupt därunder – ändå!