Så glad för gräset…

Så glad för att gräset spirar på nytt…  På sina ställen breder det nu ut sig som tjocka, mjuka mattor under fötterna. Gräsmattor… Och överallt spirar det, utvecklas och växer till. Det här när allt är nytt, som i vardande och man anar vad som komma skall. Men där man också har erfarenheten att lita till, och man ser i tro hur det kommer att bli framöver…  Men stundens skönhet, mitt i sina knoppar, eller de första skira bladen – tycker så mycket om det… Men också den trygga tanken, att när gräset torkar bort och förvissnar så står Guds Ord kvar i all evighet… Då kan det bli vinter och blåsa kalla vindar, men man kan ändå känna livet spira inombords, djupast i hjärterötterna. Men just nu är det försommar – när den är som allra bäst. Och livet spirar även där utanför, på en mängd olika sätt – och gräset är alldeles grönt och skönt under mina fötter…