Om småkryp och ett ödmjukt hjärta…

Blir knappast många likes då man delar dylika bilder och kryp (fotot är dessutom suddigt). Fortsätter ändå fundera på vad det är för små kryp och vad de har för funktion. Funderar också lite på om det är så med människor också. Att en del tycks så små och oansenliga att få lägger märke till dem – och därmed inte gillar dem heller. Eftersom man inte ens märkt att de finns? Men kanske jämförelsen haltar en smula, i ett litet kvällstrött försök till filosofi… ”Det som ingenting var det utvalde Gud” skriver Paulus i ett av sina brev. Och det tycker jag är skönt att tänka på. Även om han skapat de stora, vackra fjärilarna också, lika väl som de små. Om vi nu ska hålla oss till insektsvärlden. Men när det gäller människor så tror jag att det handlar mycket om hjärtat, att Gud ser till den som har ett ödmjukt sådant. Som när han valde David framför hans bröder; ”…det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat” (1 Sam 16:7). Det tål att tänka på…