Septembers vackra susning om höst…

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24).

En stilla susning om höst. Jodå, även jag – som brukar föra fram den där tanken jag hörde en gång om att sommaren är mogen i september – får lov att medge det. Men septemberhöstens susning är som vanligt en mycket vacker sådan, och hittar en resonansbotten med lovsång till Skaparen i mitt inre… Nog ser man fortfarande några steklar och andra insekter – getingar är nog de mest frekventa. Vet att många inte gillar dem och vill väl själv inte ha dem alltför nära. Men tycker de är vackra och hört att de gör en hel del nytta. Ska läsa på lite mer om det nå´n gång… Men avsaknaden av deras mångfald talar även den om sommarens stilla övergång till septemberhöst. Och jag funderar återigen hur jag ska klara flera månader utan dessa  bevingade vänner. Och för den del också, obevingade som exempelvis spindlarna utgör. Såg ett par riktigt små av dessa helt nyligen, plus allt det spindelnät man så ofta ser. (Var finns spindlarna som spunnit allt detta…) Men tröstar mig vid tanken att jag klarade förra vintern och den dessförinnan och innan dess… Samt att än finns där tid innan deras tid för i år är över…