Just som det ofta är i november …

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 2)

Gick till postlådan efter lunchen och tänkte fånga solljuset. Men redan på extra hemvägen, bland äppleträden mellan hyreshusen, började solen dala. Just som det ofta är i november. Hann dock att fånga lite lysande strålar som glödde bland tallens grenar.  Sen gick jag förbi platsen där några solhattar glatt mig genom sommaren – med eller utan insekter – där en knopp tycks ha stannat av i sin utveckling. Alltmedan de andra antingen stod som uppbullade med frön, hade tappat dem eller befann sig någonstans mitt i mellan. Som ett avslut, eller som en början till liv för kommande dagar.  Det finns så mycket att se och betrakta, bara på en kort promenad. Som den lilla korsörten som avtecknade sig så fint i höstlöven, när jag nästan var hemma igen.Och några blad som hängde kvar på en för övrigt nästan avlövad häck. Och jodå, solen var uppe tills jag kom in igen. Men mer än så var det inte – men så är det ju också november …