Pratade lite om Jakob och hans brev vid morgonkaffet idag. Att han fanns med i den familj, som stod utanför och ville ta hand om Jesus, då de ansåg han var från sina sinnen. Men sen någonstans under resans gång måste Jakob ha förstått, då han senare blev ledare för den första kristna församlingen. Och skrev sitt brev som vi fortfarande kan läsa… Tänk vilken märklig känsla det måste ha varit när han förstod att han vuxit upp med Gud som sin bror, hemma i hans eget hus och familj. På ett rent fysiskt sätt närvarande – mitt i hans tillvaro – utan att han förstod. Förrän senare…