Så var det lördag…  Har vänt på min muminmugg för morgonkaffet… Så mycket mer än så har det just inte hunnit bli, och resten av dagen ligger som ett oskrivet blad framför mig. För ovanlighetens skull finns inte så mycket planerat. Och inte ens i tankarna finns där så mycket skrivet på bladet. Det känns bra och avstressande, även om borde-göra-tankarna försöker puffa undan känslan och skriva upp en massa nu-måste-det-äntligen bli av! Ska se hur länge jag kan hålla emot…

Tänker på hur sällsynta de där stunderna är, då man bara får vara. Vilket inte i sig inte behöver betyda att man ingenting gör – ibland nästan tvärtom. Bara att stressmomentet inte finns med – och så det där med tiden… Men får nog lov att gå vidare och skriva på mitt lördagsblad, avvakta lite och se vad det blir av… Gillar det där med att ”idag hjälper Herren”!