Idag håller jag bloggen kort, är inte på skrivarhumör.

IKSU gick som sagt på pumpen under lördagen. Söndagens seger var stabil, men jag tror nog minnet från helgen ändå var Rönnbys lek med hemmalaget.

City vann till slut mot Järfälla. En av de sämre SSL-matcher jag sett, men vad gör det när de fick med sig alla poängen. Kan visa sig mycket värdefulla när säsongen summeras.

Thoréngruppen vann efter förlängning, Carlbom tre kassar och matchvinnare. Än kan plåtslagar-Calle.

Dalens herrar fick mig att framstå som en usel tippare. Laget bärgade endast hem två av sex poäng, vilket avvek från mitt tips om fyra eller fem poäng.

Egentligen tycker jag att helgens Dalenresultat (herr) var OK. Jämn match mot Warberg och två pinnar mot Täby, varav en ytterligare poäng verkar ha kastats bort, måste ses som godkänt. Samtidigt är det lite farligt med "hedersamma" förluster, för de är just inget annat än nollresultat.

Ersboda fortsätter att ha det svårt. Kanske dags att börja spela tightare, lite mindre gladinnebandy? Kanske dags att byta ut 9-11 mot 4-3?

Helgens godbit var självklart Dalens damer. Att plocka sex poäng på en roadtrip med möten mot Endre och Balrog måste närmast ses som en bragd! Förstår faktiskt inte hur det gått till, för på försäsongen såg det allt annat än bra ut. Just nu parkerar laget inom den översta tabell-kvartilen, och med det självförtroende som byggts upp kan ju vad som helst hända -kör så det ryker tjejer!

/Gustaf

"Svarta pantern", hunden Molly alltså, gav mig tillåtelse att se IKSU-Rönnby idag. Det är jag tacksam för, då det visade sig bli en intressant upplevelse.

I min värld har våra stolta EC-mästarinnor varit snäppet bättre än övriga lag hittills denna säsong. Efter dagens match är min världsbild omkullkastad. Rönnby fullständigt KROSSADE studentlaget.

Den tidigare så imponerande förstafemman blev fullständigt knockad av Rönnbys motsvarande formation. Deras femma vann matchen-i-matchen med typ 100-0.

Hur kommer det sig att IKSU:s förstakedja, bestående av enbart lysande innebandyspelare, förlägger 80% av det offensiva spelet bakom motståndarmålet? Ofta ser det bra ut, mycket boll och korta släpp mellan varandra, men det är en klassisk synvilla. Bakom mål är det svårt att bli målgörare?

Två av Rönnbys femmor spelade 2-2-1. IKSU:s backar hade stora problem med detta.

Karolina Widar hittade Susanna Tuominen som Gretzky hittade Kurri.

Jag tror inte skarpskytten Martina Söderqvist kom till ett enda avslut på mål idag, men hon lyssnar på Marit Bergman, vilket innebär att hon tilldelas pluspoäng ändå.

IKSU:s programblad innehåller ingen tabell. När man dessutom inte har någon hemsida att tala om måste man ge ett maffigt underbetyg till innebandysektionens PR-avdelning.

Noterar att Rönnbys målvakt Emma Widar även är lagledare -de e´ mycke nu?

Malin Eriksson har en härlig känsla och bra blick, men idag tror jag hon spelade -7, vilket inte är acceptabelt för en spelare som ges stort förtroende.

Nu blir det intressant att se hur Johansson/Grubbström hanterar denna käftsmäll. Framför allt blir det spännande att se hur nästa möte mot Rönnby kommer att se ut.

Dalens herrar orkade inte hela vägen mot Warberg. En tvåmålsledning gick om intet denna gång. Synd.

Bult gjorde 1+5, vilket jag tycker är ett helt OK bokslut för en back med ömmande baksidor?

Läser att Dalen satsade på Rudeström i målet, och att han skötte sig bra. Kan man hoppas på en konkurrenssituation i målvaktsledet?

Dalens damer tog en ny 3-poängare, denna gång borta mot Endre -ruskigt starkt!

Moa Schilström måste aspirera till Rookie-priset i år -vilken säsong hittills!

Noteringar från den andra världen:

Lövens powerplay ligger runt 6%. På hundra PP:n gör alltså Löven mål sex gånger. Det är helt ofattbart uselt!

Diskade min nya stekpanna idag. Den var så grymt lättdiskad att jag fick ett leende på läpparna. Det sägs ju att det är de små sakerna som förgyller tillvaron?

Ikväll har jag sett några minuter av en ny tysk serie som utspelar sig i Sverige. Alla skådisar är tyska, men man har alltså filmat i "svensk landsbygd". Den tyske manusförfattaren verkar dock haft dålig koll på vanliga svenska efternamn, varför han/hon har anammat det gamla ordspråket "man tager vad man haver". Två av de centrala familjerna i serien heter följaktligen Borg och Wilander! Nu väntar jag bara på att Herr Kulti, Fräulein Järryd och kleine mädchen Jutta von Edberg snart träder in i handlingen.

Åkte ännu en gång Sävar ToR på rullskidor. På hemvägen möttes jag av en helt galen motvind, det var knappt jag kunde hålla balansen och än mindre ta mig framåt. Medan armar och lungor brann funderade jag på om det eventuellt var orkanen Gustav som nått Bottenvikens kustlandskap?

/Gustaf

City möter Järfälla på söndag. Det är svårt att se den matchen som något annat än ännu en sexpoängare. Senaste måste-matchen, den mot Mullsjö, gick ju sådär?

Järfälla är under ombyggnad, inte många spelarnamn man känner igen när man synar laguppställningen. Gissar att Andreas Ackevi spelar en central roll i dagens Järfälla, han är duktig. Intressant också att se swissarna -fåglar eller fiskar?

Bröderna Lindström står numera på andra sidan sargen, men kan säkert hitta på djävulskap därifrån också.

Om City spelar lite enklare genom mittzon, samtidigt som skärpan finns framför egen kasse vinner man med 3 bollar. Jag gissar 6-3, så kila iväg till ATG-ombudet och lägg en hundring på resultatet. Kan aldrig gå fel, eller?

Höll i morse på att bli överkörd av en fet buss när jag satt på hojen på väg till jobbet. Inte nog med det, bussen tutade på mig också!

Det visade sig att det var Dalens herrar som just lättat ankar, roadtrip till Warberg och Stockholm (Täby) står tydligen på schemat. När vi möttes i morgondimman höll killarna på att ta fram liggunderlag, kuddar och snuttefiltar. Hjort hade säkert inlett resan med att presentera en hel arsenal med B- och C-rullar som skulle plöjas längs vägarna. Gissar att Alex höll på att rigga Xbox 360:n och att Urban var morgonsur -allt som vanligt alltså.

Efter mötet med bussen kunde jag inte låta bli att fundera på dessa resor. Jag tyckte alltid att de var helt OK när man var på väg söderut. Resan går då på dagtid, det är ljust ute och allmänt munter stämning. Efter korsord, bokläsning, skitsnack, DVD, Xbox och några matstopp kommer laget fram till ett skönt Scandic hotell och därefter väntar en härlig match -inte så pjåkigt i mina ögon.

Hemresan däremot? Avresa sent på kvällen, tusen mil hem, jobbet väntar som vanligt morgonen därpå, måste försöka sova i ett fordon som inte är konstruerat för att sova i och än mindre konstruerat för personer som är längre än 180 cm. Efter att ha testat tvåhundra sovställningar ger man upp och övergår till att enbart försöka uthärda. Väl framme går man, i skepnad av en zombie, raka vägen till jobbet. Det enda som saknas är bajamajan i Krakow, annars var det mycket speedway á la Robban Gustavsson över hemresorna. Det är därför knappast så att jag känner någon nostalgisk längtan tillbaka till denna utdragna tortyr.

Dalens spelhelg får betecknas som ruggigt tuff. Bortamatcher mot Sveriges kanske två bästa lag gör att det kan tänkas att laget kommer hem utan en enda poäng i bagaget. Tror dock på ett annat scenario. Av någon anledning har Dalen haft relativt lätt för Täby, framför allt har resultaten från bortamatcherna varit bra. Hittar ingen riktigt bra förklaring till detta, men kanske har det att göra med Dalens disciplinerade försvarsspel. Täby gillar när det blir hawaii-spel, vilket Dalen sällan tillåter (så länge inte City står för motståndet).

Warberg och Dalen har mötts massor av gånger de senaste åren, så lagen känner varandra väl. Matcherna brukar vara jämna, men sörlänningarna brukar vara svåra att tas med på bortaplan. Den här gången är dock förutsättningarna annorlunda. Warberg har, om jag räknar rätt, förlorat 5 matcher i rad, vilket inte hänt på år och dar. Förhoppningsvis har det satt sig på deras självförtroende, samtidigt som Dalenkillarna i större utsträckning vågar tro på seger.

Jag går ut hårt och tippar 4 eller 5 dalenpoäng i helgen -don´t let me down guys!

Funderade på att se IKSU-Rönnby i morgon, men en Molly-hund och massor av jobb verkar komma i vägen. Måste hitta en lösning, tror det kan bli en höjdarmatch. Vill dessutom se Victoria Wikström spela boll, tycker hon är helt överlägsen!

IKSU förresten, har de ingen vettig hemsida?

/Gustaf

IKSU och Dalens damer har varit i farten i helgen. Noterar fina resultat från båda lagen.

Dalens resultat, 4 poäng av sex möjliga är mycket bra. Man skall komma ihåg att Pixbo är favorittippade i år, så oavgjort där är ändå OK. Synd dock att man tappar en till synes klar ledning alldeles i slutet.

IKSU kryssar mot Balrog. Tycker det börjar byggas upp en härlig rivalitet mellan dessa lag. Det är verkligen två mycket jämna lag som båda imponerat stort hittills. Skall vi gissa att de möts i SM-finalen till våren?

Therese Andersson verkar vara i grymt slag för tillfället. Utifrån matchrapporter och protokoll är det hon som står för målproduktionen just nu -oväntat, men kul!

Ersboda vinner igen! Det tog ett tag, men till sist lyckades Ersboda hämta hem en trepoängare. Lägg till en pinne mot Ö-vik och helgen blev riktigt lyckad.

Läste om det stora hallbråket som brutit ut. Funderar på en sak. För att alla matcher skall spelas på "likvärdigt underlag" kräver förbundet att alla SSL-lag har gummimatta i sin hemmahall. Detta gäller fr o m säsongen 2010/2011. Så länge man accepterar gummigolv likt de som ligger i Botkyrkahallen, Lisebergshallen och i Västerås kommer förbundet aldrig att nå målet med "likvärdigt underlag". Bara för att lagen lägger in gummimattor innebär det inte automatiskt samma förutsättningar. Skilnaden mellan gummigolvet som landskamperna och TV-matcherna spelas på och mattorna i ovan nämnda hallar är större än skillnaden mellan landskampsmattan och Gammliahallens parkett!

Om förbundet kräver likvärdighet måste alla hallar ha samma golv inlagt, annars är vinsten lika med noll och intet. Mitt konspiratoriska jag tror att hela detta utspel egentligen bara handlar om att få bort parketten, som söderlagen avskyr.

/Gustaf

När jag blickade ut över publikhavet under gårdagens match insåg jag att det är detta jag saknar mest som innebandypensionär. Det är alldeles svart på läktaren. Det är varmt. Det råder en spänning som nästan känns i luften. Du står nere på parketten, i centrum av den utsålda grytan och inser att många skulle vara nervösa, men själv känner du att du behärskar situationen, att du har full kontroll. Det är en fantastisk känsla som få får uppleva, och som man för evigt vill få chansen att återuppleva. Gåshud är bara förnamnet!

Jag är nöjd över Citys tröjor, tycker de var smygsnygga.

Matchen då? Ja, rent kvalitetsmässigt så var det inte mycket att hurra över. Oändligt många misstag på mittplan -båda lagen måste skärpa sig på denna punkt, annars kommer man att bli brutalt straffade av övriga lag.

Känslan från läktaren var att Dalenspelarna ansåg sig vara ett så pass mycket bättre lag att det på något sätt ändå skulle ordna sig. Det höll på att skita sig.

I två perioder var det ingen spelare som höjde sig över mängden. I tredje tyckte jag att Alex, Dille och Zingmark visade kvalitéer.

Priset som matchens osynligaste "star player" måste nog delas mellan Super-Mats och Peder, med Christoph som runner up.

Dalens andra- och tredjeformation vann knappt en närkamp under hela matchen, också något som måste bli bättre. Dessutom var det alldeles för fjuttigt runt det egna målet.

Jag gillar Johan Alm. Jag tycker att han gör det riktigt bra, han utnyttjar sina resurser på ett bra sätt och blir sällan övermodig. Däremot är han ingen stor målskytt, två jättelägen blev igår till vatten istället för till vin.

Efter att ha läst ’innebandyenligtmig’ kollade jag in spelarbetygen, och nu är det bekräftat att betygsättningar inte är något att sätta alltför stor vikt vid. Men kanske lite kul i alla fall?

Ett råd till Peder: Använd guldstickan. Tandkrämsklubban ser inte ut att ge ett lika vasst skott.

Nyheterna meddelar att speedwayklubbarna har ekonomiska bekymmer. Lönekostnaderna har varit för höga i förhållande till den ekonomiska kostymen. Samma dystra insikt har dykt upp bland fotbollsklubbar, hockeyklubbar, basketklubbar och till viss del även inom innebandyklubbar.

Lär inte folk av tidigare misstag? Idrottsföreningar är inget Leos Lekland för pokalsugna styrelseledamöter, sportchefer och spelare!

Jag gillar Björklövens VD Bedros Sakayan, och hans tydliga linje att hålla budget. Man rättar sig helt enkelt efter plånbokens tjocklek. Givetvis innebär det att man också måste sätta upp mål därefter. Kan man inte värva de bästa spelarna kan man heller inte förvänta sig att slåss i toppen av serien.

Jag hyllar här och nu FÖRENINGSMÄNNISKAN, som inte gasar på tills kronofogden står för dörren, utan som ser en förening som mer än bara medaljer, pokaler och titlar.

/Gustaf

Dalenfans tänker börja sända webradio och frågar mig om jag vill vara expertkommentator. Jag kan bara skratta, tacka för förtroendet och be en stilla bön att jag har något vettigt att komma med.

Det återstår dock att se om det blir någon sändning, det är tydligen inte så lätt att lösa det tekniska. Vet faktiskt inte vad jag hoppas på, det är ju rätt skönt att bara sitta på läktaren och gnälla som alla andra?

Upptäckte Walles nya(?) blogg. Min protegé sköter både bloggen och spelet med den äran -hatten av!

Spinning om 30 minuter, snart redo för Tour de France. Syns på toppen av Alp d´Huez!

/Gustaf

När jag skriver detta inlägg vet jag att det inte kommer att finnas några Cityspelare bland läsarna. Efter kvällens match vill de varken läsa, prata, se eller ens tänka innebandy.

Efter en riktigt usel förstaperiod, där inget av lagen verkade intresserade av att sätta fart, exploderade City i andra perioden. Plötsligt fick publiken se spelvändningarna och de fina kombinationerna som tog laget upp till finrummet och som skall ge City vinster även denna vinter. Mittenakten slutade 6-1 i Citys favör, och det kändes faktiskt ganska rättvist.

Vad som sedan händer är svårt att begripa. Jag har både varit med på planen och också sett på när Dalen oförklarligt tappat till synes säkra ledningar i sista perioden, men det här var något annat. Det här var en idrottslig härdsmälta av sällan skådat slag.

I periodpausen blandade Mullsjöledarna ihop en stark drink bestående av två små delar talang och inställning och en enorm del flyt. Spelarna gapade och svalde. Därefter gick de ut och började slänga in bollarna på mål och allt, jag säger ALLT, gick in. På 5-6 minuter var matchen utjämnad, men City var redan då ett slaget lag. Spelet var i spillror och självförtroendet satt på semesterflyget till Kanarieöarna.

Lärdomen killarna får dra från denna match är att det inte går att bara göra en bra period, det krävs tre, även om man är det bättre laget.

Ibland är man för snabb med sina omdömen. Tomas Straete är inte den spelare jag tyckte mig se under försäsongen. Jag är besviken.

En kul grej i all bedrövelse fanns att hitta i programbladets serietabell. På sista plats parkerade Jönsköping. Citykansliet gjorde det tydligt vad de tycker om spelarna från bibelbältets andra lag.

IKSU vann Europacupen. STOOOOORT grattis från en usel analytiker.

Dalen vann borta mot Storvreta. Mycket stark insats, nu gäller det att börja vinna mot övriga topplag också.

AIK vann sin EC-final mot Wiler. Läste att de tyckte det var jobbigt att möta man-man-spelet, alltså att det var fysiskt krävande. Som jag alltid har sagt, man behöver tyvärr inte vara så märkvärdigt konditionsstark i dagens innebandy?

/Gustaf

Europacupen pågår för fullt och det har blivit dags för finalpassen.

På damsidan har Balrog imponerat stort, deras 6-2-seger mot IKSU i gruppspelet var en riktig styrkedemonstration. Spelarna från Umeå verkar dock successivt ha arbetat sig in i turneringen, och det var härligt att se att de lyckades eliminera Dietlikon-spöket i semifinalen. Tycker nog ändå att det är Balrog som är favoriter till guldet. Grundar detta på hur fjolårets SM-final, inledningen av årets elitserie och också resultaten i EC hittills sett ut. Jag hoppas dock att IKSU bevisar vilken dålig analytiker jag är.

På herrsidan nåddes alla SSL-lag av goda nyheter från EC-turneringen -Warberg kan förlora, och dessutom flera matcher i rad!

Hur Wiler kunnat ta sig till final kan jag inte förstå. När jag såg dem i Nolia Cup blev jag inte så imponerad, och det kändes inte som att deras man-man-spel skulle kunna ta dem ända till EC-final. AIK hade tydligen vissa problem med Wiler tidigare i EC-turneringen, vilket jag tror berodde på ovanan av att möta man-man-spelet. Tror dock att de nu kommer att vara klart bättre förberedda, varför jag gissar på en enkel svensk finalseger.

Dalen möter Storvreta idag. Matcherna i Fyrishov tillhör seriens höjdpunkter, samtidigt som det är en av de svåraste bortamatcherna. Om Peder kan vara med tror jag på en bra chans, men det krävs att Dalen redan från början av matchen skjuter från distans.

Skall senare idag ta cykeln till Gammliahallen för att titta på den otroligt viktiga matchen mellan City och Mullsjö. Som jag skrivit tidigare är det just dessa matcher som måste vinnas för att Citys SSL-vistelse inte skall bli ettårig.

Det pratas, med rätta, mycket om Mullsjös striker Fredrik Holtz. Min enda kommentar rör hans überstöddiga uppsyn. Den gode Holtz har hållning som en bodybuilder med armarna ut från sidorna -snälla Fredrik, slappna av och ställ ner TV:n så blir du en ännu bättre innebandyspelare!

Trodde du som läsare att du skulle slippa läsa om rullskidor denna gång? Kommer inte på fråga. Igår var jag ute på en sväng längs cykelbanan till Sävar. Alldeles i slutet av cykelbanans ände mot Sävar ser jag två andra rullskidåkare komma åkande tillsammans med en hund. "Trevligt" tänkte jag, samtidigt som jag noterade att det rörde sig om en ung och glad Vorsteh (vilken råkar vara min favorithundras).

Vi närmar oss varandra när jag i sista sekund inser att hundägaren inte har koll på sin fyrfota vän, som nu rusar rakt mot mig och in framför mina skidor. I och med att rullskidorna inte går att bromsa får jag kasta mig ut i gruset vid sidan av cykelbanan för att undvika en rejäl kollision. Följden blir att jag, trots Fred Astair´s fotarbete, flyger som en projektil ner i det stenfyllda diket. Som så ofta när man ramlar eller på annat sätt råkar ut för incidenter studsade jag upp och försäkrade att allt var OK, fast ilskan över gubbarnas släpphänta hantering av sin jycke kokade inombords. I ren ilska satte jag "pers" på vägen hem från Sävar.

Väl hemma visade det sig att mina kära rullskidor, likt mig, fått rejäla skrapsår. Dessutom är jag stel och öm i hela kroppen efter flygturen.

/Gustaf

City bärgade två pinnar borta mot Västerås. Trots att City är ett klart bättre lag än Västerås tycker jag de skall vara nöjda med resultatet. Om jag inte minns helt fel så spelas Västerås-innebandyn på ett underlag som bäst liknas vid suddgummi, dvs så långt från parkett man kan komma. Starkt då att ändå hämta hem två poäng.

Matcherna mot nykomlingskollegorna Västerås och Mullsjö, tillsammans med matcherna mot Järfälla och Helsingborg måste ses som 6-poängsmatcher. Stort fokus måste läggas på dessa matcher, och hittills har resultaten där varit bra. Nu återstår att börja plocka några trepoängare, kanske i det stundande derbyt mot Dalen?!

Tyvärr verkar City dragit på sig Dalen-smittan. Det är inte första matchen man tappar ett relativt betryggande överläge i sista perioden. Dags alltså för en ordentlig penicillinkur, men gärna av en annan sort än den Dalen använt sig av, den har inte fungerat så bra?

Warbergs inledning av serien luktar karbonpapper lång väg. Hur många omgångar dröjde det innan de åkte på sin första förlust ifjol? Just nu är de en klass bättre en övriga lag.

Balrog verkar ha hittat en dynamisk duo i bohemparet Karlsson/Blomberg.

Något dynamiskt över Botkyrkahallen verkar det å andra sidan inte vara. Konstant usla åskådarsiffor i SSL:s överlägset tråkigaste hall.

/Gustaf

Efter att under en tid gått under jorden är jag nu tillbaka med några funderingar kring stora och små saker, men framför allt kring innebandysaker.

Var idag och såg Dalen möta Solna AIK. Matchen går inte till historien som en av de mest välspelade, inget av lagen bjöd egentligen på något skönspel. Hemmalaget förlorade matchen med klara 1-5, efter att ha haft påfallande svårt att överhuvud taget kunna skapa en riktig målchans i 5-5-spelet. När heller inte powerplay-spelet fungerade, avsaknaden av Peder är i detta avseende enorm, blev AIK en alltför hård nöt att knäcka.

När jag cyklade hem från matchen passerade jag en reklamskylt med texten "Påläst eller avslöjad?", vilken faktiskt ganska väl sammanfattade mina tankar efter matchen. Det kändes som att Dalen inte hade några lösningar på AIK försvarsuppställning -nycklarna hängde liksom kvar i nyckelskåpet. Under matchens gång försökte Karlsson/Andersson att kasta om i formationerna, utan att det på något sätt ändrade matchbilden. Det är i precis sådana lägen och i sådana matcher som spelare som Robert Holmgren, Johan Lindgren och Daniel Marklund genom åren varit guld värda för Dalen. Dessa spelare har alltid haft lösningar och idéer kring hur matchbilden skall kunna förändras. Idag såg jag tyvärr ingen spelare eller ledare som satt på lösningar, utan laget blev i det närmaste avklätt. Frågan som fanns kvar efter slutsignalen var alltså huruvida Dalen helt enkelt var dåligt påläst, eller om laget och dess brister helt enkelt blev avslöjat?

I dessa dagar måste man ju kommentera den allt överskuggande finanskrisen. I kampen mot det enorma hot som den finansiella världen nu står inför har ett förslag till räddningspaket lämnats in till den amerikanska senaten och representanthuset. Förslaget innebär helt enkelt att den amerikanska staten går in med en ohygglig massa dollars för att rädda banker och finansinstitut. Det intressanta i detta är den ideologiska konflikt BÅDA politiska sidor hamnat i. Den amerikanska högern, rebublikanerna, är emot förslaget utifrån sin tro på att marknaden skall sköta sig själv, staten skall inte blanda sig i dess utveckling. "Vänstern", dvs demokraterna, ställer sig samtidigt skeptiska mot förslaget då de inte anser att det är skattebetalarna som skall betala för de misstag den finansiella världen gjort. Två skilda ideologier, med vitt (nåja, lite grann i alla fall) skilda utgångspunkter, ställer sig alltså emot förslaget. I mina ögon är detta en mycket märklig och samtidigt en mycket intressant situation.

Det har ju blivit något av tradition för mig att skriva några rader om rullskidåkning. Vill bara kort tipsa alla(?????) rullskidåkare som läser detta om den nya cykelbanan mellan Umeå och Sävar. En bättre anlagd cykelbana får man leta efter, som gjord för rullskidor! En tur fram och tillbaka ger rygg, triceps och mage en rejäl genomkörare -rekommenderas!

Var i veckan på konferens med jobbet. Ett av ämnena som diskuterades var energi- och klimatfrågan. När jag gick ut från seminariet var jag övertygad om behovet av att varje enskild människa måste fundera över, och också ändra, sin livsföring. Om inte detta sker går det hela åt pipsvängen, och det relativt fort.

Tänk om IKSU, City och Dalen alla införde en miljöanpassad resepolicy som innebar att alla resor skulle gå med tåg, dvs helt skippa miljöskadliga buss- och flygresor. Den dagen skulle jag vara en mycket stolt Umeåbo och också mycket stolt över Umeå-innebandyn!

Enda gången Dalen skapade chanser mot AIK var när man sköt redan i tidiga lägen. Varför dröjde det till de sista tio minuterna innan killarna började lossa stora kanonerna?

Jag tycker TV4:s innebandysändningar, inklusive kameravinkel, är helt OK. Har faktiskt inga invändningar alls, förutom att Kokocha sällan har ett gott ord över till Dalen?

/Gustaf